Ur en underjordisk dansstudio dånar salsamusik ut på Södermalms gator. Där befinner sig Johan Björk och Peter Csaszti som undervisar i bland annat Bög Bachata. Skolan Queer Salsa erbjuder även kurser för alla i regnbågsfamiljen. QX träffade Johan och Peter i studion där de samma kväll, efter intervjun, skulle ha en lektion.
Berätta, vad och vilka är Queer Salsa?
Johan: Vi är en dansskola som heter Queer Salsa Stockholm och vi undervisar dans på ett jämställt sätt. Alla får lära sig att föra och alla får lära sig att följa i pardanser som bachata. Och vi har varit verksamma i snart 15 år!
Peter: Från början startade jag och Malin Backström Queer Salsa. Johan började som kursdeltagare och tog över när Malin ville fokusera på argentinsk tango. Sedan dess har vi undervisat tillsammans.
Och hur kom ni in dansens värld?
Johan: Jag har dansat hela mitt liv. Jag är uppvuxen som ett riktigt dans-barn och dansat olika stilar. Det har varit mycket balett, modern dans och jazz. Idag är jag väldigt förtjust i att blanda dansstilar och testa olika. Men störst fokus är på salsa och bachata.
Peter: Jag ägnade hela barndomen åt att vara så stel som möjligt för att min pappa inte skulle förstå att jag var bög. Jag trodde att pojkar bara fick spela fotboll eller andra sporter. Och fotbollar tog jag emot med ansiktet så det slutade jag snabbt med (skrattar). Men under gymnasietiden började jag gå ut på salsaklubbar med mina tjejkompisar och senare utbildade jag mig till jazzdansare på Balettakademin. En dag var jag på en stor fest på Nalen som anordnades av SalsaAkademien där jag även gick en salsa-utbildning. Jag gick fram till en vän som stod bland massa manliga dansare och frågade om nån av dom kunde tänka sig dansa med mig. Hon svarade ”Jo Bjud upp Johan” Och det var första gången vi två träffades.
Det finns en del heteronormativa traditioner inom exempelvis salsa. Mannen leder och kvinnan följer. Hur tänker ni kring det?
Johan: De här stereotyperna är förekommande inom det queera communityt också. Det verkar finnas förväntningar på att fylla stereotypiska könsroller hos oss. Framför allt i bög-communityt. Jag tycker det har varit svårt att närma mig communityt eftersom det kan vara så fyrkantigt, på samma sätt som det är i det ”straigha communityt”. Det är urtrist.
Johan tittar lite kärleksfullt på Peter och fortsätter
– Det var så fint att möta någon som stack hål på den bubblan utan rädsla. Det är otroligt befriande att tillåta sig vara så mycket som möjligt av allt som finns. Alla normer är en uppfinning, så varför skulle vi inte kunna tillåta oss göra… allt. Det känns som att bögar och lesbiska delade upp sig i två halvor och glömde bort att allt är möjligt.
Peter: Under alla år som vi har undervisat har jag märkt att inte alla känner sig bekväma med att exempelvis göra mer graciösa rörelser eller kraftfulla rörelser. Sen finns det självklart transpersoner som kanske behöver uttrycka sig lite extra på ett visst sätt ett tag, så alla möjligheter finns. Men de flesta gör allt av det vi erbjuder och utforskar hela registret och upptäcker något nytt. Många får nya sätt att tänka på om kön.
Vad är det bästa med att dansa och med att undervisa dans?
Johan: Det finns en frihet i de fysiska uttrycken. Våra kroppar är till för att användas. Och det som är fantastiskt med att undervisa är att vi kan dela med oss av vår passion till dansen med andra människor. Men också att vi kan erbjuda ett safe space där folk får testa och våga pröva, och tillåtas ställa alla möjliga konstiga frågor som man kanske inte hade vågat ställa i andra sammanhang.
Peter: Det är något vackert och naket med att umgås genom dansglädje. Det är en frihet. Tiden innan min mamma gick bort var det en period där hon var väldigt sjuk. Det enda som jag prioriterade förutom att vara med henne på sjukhuset var mina danslektioner. Jag kunde koppla bort hjärnan. Dansen har hjälpt mig att bearbeta mycket, det är nästan som terapi. Det är så mäktigt. Och allt har utrymme hos oss på Queer Salsa. En kvinna kanske kan lyfta en ickebinär person och ingen av de måste vara avklädda och sexiga om man inte vill.
Slutligen, har ni någon låt som tvingar ut er på dansgolvet?
Johan: Det finns så många som jag inte ens vet namnet. Jag måste bli bättre på att lära mig vad artisterna heter (skrattar)
Peter: Det finns en bachata-variant på låten Stand By Me. Den är bachata-groovy och lagom sensuell, plus att det är filmmusik som man känner igen (skrattar). Det blir olika känslor samtidigt.
