Fotografen Carl-Mikael Björk utforskade drag- och wrestlingvärlden och ställer under lördagen ut sina bilder i Oxie. QX har pratat med honom om vad som händer när det hyperfeminina möter det hypermaskulina, om deras likheter och olikheter.
Berätta om utställningen Hyper och varför temat intresserade dig?
– Jag stötte på Judith Butlers texter om det hypermaskulina kontra det hyperfeminina. Där kommer namnet Hyper ifrån och den idén blir så synlig i drag och wrestling. Idén till projektet började under en dragkväll i en klubb i Malmö, där jag såg dragshowen Club Mermaid. Nästa dag var jag på samma klubb och då var wrestling gruppen Svenska Wrestling Syd på scen. Det fanns en spänning i att fundera vad som kunde hända om jag fotar dessa grupper parallellt och så presenterar bilderna tillsammans.
På vilket sätt har du upptäckt att drag och wrestling liknar varandra, eller hur de är olika?
– Båda handlar om kostym, makeup och excentriska flamboyant personer som väver in korta berättelser som sedan får ta plats på scen. Och detta händer i samspel med publiken. Under arbetet med Hyper har jag sett andra nyanser av wrestling och det har visat sig här vara mer en slags underground klubbrörelse. De sa själva att det finns en homoerotisk underton i wrestling. Det fanns en överlappning i uttrycken tänkte jag. I båda finns även en stark DIY-kultur (gör det själv-kultur).
Carl-Mikael fortsätter.
– En sak som också slog mig är den kulturpolitiska debatt som drag är inblandad i. Man skulle lika gärna kunna bli kulturpolitiskt uppvarvad över wrestling och dess glorifierade våld. Men queerkultur har ändå blivit lättare att attackera. Vi kan inte stå ut med någon som leker med kön och sexualitet, men våld är ingenting vi lyfter ögonbrynen på. Vad hade hänt om wrestling hade blivit ett politiskt slagträ som drag är idag, det går liksom inte att tänka sig.
Vad gör du hellre, drag eller wrestling?
– När jag var yngre höll jag på med kampsport, det kanske är ett atletiskt uttryck som wrestling. Men jag tycker att dragestetiken är mer intressant. Kanske inte den hyperfeminina utan något mer genderqueer som dragartisten The Meatbaby (Sam Message) som brukar gästa Club Mermaid. Så drag tror jag (skrattar).
Du kan se Hyper på
