Biografin är skriven av Ove Säverman, en 80-årig journalist som var redaktör på Dagens Nyheter, och är pensionerad sedan 2011. Han skriver dock fortfarande kåserier varje fredag i DN.  Idén till att skriva om Jules liv föddes efter en artikel i DN under 100-årsminnet av Sylvains födelse som Ove Säverman och kollegan Marcus Boldemann skrev.
– Det visade sig finnas mer material och många människor kvar i livet som mindes Sylvain (som dog 1968) berättar Ove Säverman som fortsatte bokarbetet då Marcus Boldemann gick vidare till annat.

Titeln blev i ett tidigt stadie ”Schlagerbögen i folkhemmet” då den syftar både till Sylvains läggning och egenskap av schlagerpionjär.  Detta i en tid då bögars samliv var straffbart i Sverige. Sylvain hamnade lite utanför att vara granskad tack vare status, pengar och förbindelser.
– Han greps dock en gång i Stockholm av polis i en så kallad bekvämlighetsinrättning år 1943, men frikändes av senare rätten. Samma sak hände honom även utomlands utan kännbara påföljder, berättar Ove Säverman och fortsätter:
– Hans liv var minst sagt omtumlande. Från musikaliskt underbarn och framgångsrik musikförläggare till icke önskvärd jude i 1930-talets Wien. Där lyckades han rädda en homosexuell medicinstudent undan nazisterna, till Sverige där han sedan adopterade honom.  Efter andra världskriget ”emigrerade” de två till Fijiöarna i Söderhavet varifrån Sylvain återvände till Sverige med jämna mellanrum för att sälja melodier och filmmusik. Därefter blev det en tid på Mallorca och innan han flyttade till Italien där han dog 1968.

Hur öppen var Jules med att han var gay?
– Inte alls, men han raljerade om det i privata brev. Till exempel skrev han att den och den ”är på vår avdelning” eller ”på vår sida” och liknande underförståddheter. Han var öppen mot vissa förtrogna men inte mot allmänheten. Många arbetskollegor fick aldrig veta något men anade ett annat liv bakom den flotta, spirituella fasaden.

Sylvain hade inga syskon och efterlämnade som enda släkting ovannämnde adoptivson som avled år 2002. Däremot hade han en guddotter, Barbro Ryberg, som kände honom bättre än de flesta och var den bästa källan till fenomenet Jules Sylvain.
Till biografin hör också en bok med sammanställningar av Jules Sylvains inspelningar som Lasse Zackrisson satt samman. Den innehåller bilder av skivetiketter och notomslag. Han är också redaktör för projektet och hans förlag Vax Records ger ut böckerna. Lasse är även musikproducent och filmregissör och har bland annat gjort filmen När molnen skingras om Ulla Billquist* där sångerskan för första gången skildras om bi-/homosexuell.
– I samband med detta projekt har jag nu publicerat 1350 inspelningar med kompositioner av Jules Sylvain. Alltsammans finns presenterat i den andra boken ”Säg det i toner” som också innehåller musiklänkarna till dessa.

Varför anser du att Jules Sylvain är intressant?
– Han är den ledande populärmusik- och filmkompositören under 1900-talet och hans musik är enkel, men aldrig banal.

Just nu arbetar Vax Records för att få böckerna om Jules Sylvain kända, och att producera ny(gamla) musikalbum som läggs ut varje vecka och presenteras i våra nyhetsbrev.
– Vi har många homosexuella artister i vår katalog, Karl Gerhard, Kai Gullmar, Lasse Krantz, Gustaf Torrestad, Lisbeth Bodin och många fler.

För att signa upp sig för Vax Records nyhetsbrev, mejla här.