Karl Gerhard var Sveriges främsta revykung från 1930-talet och fram till sin död 1964. När nazismen drog fram i Europa blev han en av dess främsta motståndare. Han skrev politiska och satiriska texter om svenska politiker som la sig platt för Hitler. Utrikesdepartementet och kungen gjorde vad de kunde för att stoppa hans föreställningar som ansågs utgöra en nationell säkerhetsrisk. Karl Gerhard var den som upptäckte sångerskan Zarah Leander. Under kriget valde hon att göra karriär i Tyskland, ett svek som dock Karl Gerhard förlät henne för. Han var den som stöttade hennes comeback.
Som person var han en arbetsnarkoman men han älskade också det ljuva livet. Hans motto var ”förgyll det du kan förgylla” Han var gift tre gånger men levde stora delar av sitt liv tillsammans med sin partner Göthe. Karl Gerhard adopterade själv Fatima som in vuxen ålder berättat hur det var att växa upp med två pappor.
Uppsättningen Karl Gerhard på Kulturhuset Stadsteatern är en fri fantasi. Pjäsen är skriven av Irena Kraus och hon har alltid varit fascinerad av Karl Gerhard. Hans motstånd mot nazismen och den svenska regeringens eftergiftspolitik har varit det som särskilt uppskattades i det judiska hem hon växte upp i. Berättelsen utgörs av korta scener, ögonblicksbilder av händelser som sammanfogas till en musikalisk historia om en teatermans liv och kamp.
Rikard Wolff gör en mångbottnad Karl Gerhard. Ömsint och krävande både av andra och sig själv. Marika Lindström gör hans vän och moraliska kompass Moa Martinson med dynamisk återhållen grace. Mer endimensionell blir gestaltningen av Zarah Leander (Cecilia Frode), nästan på gränsen till klichéartad. Det hade varit spännande att fått hennes och Karl Gerhards relation mer utbroderad.
Scenrummet är avskalat men effektivt och multifunktionellt och kan plötsligt förvandlas till den omsjungna ”Den ökända hästen från Troja”. Det är kostymerna som skänker känslan av revy, glamour och 40-talselegans.
Berättelsen må vara en fabel men samtidigt säger den någon verkligen sant om en stridbar person, om kulturens styrka och vikten av att förlåta men också säga ifrån. Både på 40-talet och i nutid. Gå och se!
Uppdaterad 2017-04-25
