⁃ Jag ville göra en tidning som betyder något, som kan göra skillnad både till innehåll och design. Resultatet blev tidningen ”Ш”, berättar hon.
Gabriella Jangfeldt utbildar sig till grafisk designer på Berghs School of Communication. Det var under en kurs i redaktionell design med Pompe Hedengren som idén kläcktes.
– Jag har själv ryska rötter. Med tanke på situationen i Ryssland kändes det självklart att göra en rysk hbtq-tidning. Den anti-gay lag som antogs nyligen har tvingat människor i exil eller att leva i en lögn.
Vad innehåller den?
– Jag visste att jag ville göra en tidning som alla kan få glädje av. Relevant, intressant och vacker. Men jag fick leta länge innan jag hittade material till artiklar och reportage. Det var svårt då ryska hbtq-sidor på nätet blivit svårare att hitta, och gay- och lesbiska tidningar har förbjudits. Till slut hittade jag material som både informerar om läget därborta och vågar vara kritisk mot Putin och regimen. En hel del texter fick jag hjälp med att översätta eller skriva själv då inte mycket fanns på detta tema. Tidningen innehåller lättsammare bloggtips, mode och bildreportage samt tyngre artiklar om Pussy Riot och Putin.
Hur tänkte du kring formen?
– Min stora inspiration gällande formen var rysk konstruktivism och den ryske konstnären och formgivaren Rodtjenko. När konstruktivismen slog igenom i början av 1900-talet ifrågasatte den den traditionella bildkonsten och ville skapa en konst som var nyttoinriktad. Konstruktivismen var revolutionär och futuristisk. Att koppla ihop detta med dagens hbtq-situation kändes perfekt. Jag tog ett element som kändes ryskt och på sin tid var provocerande och bytte ut färgerna och innehållet i budskapen för att passa detta tema.
Vad har varit utmanande i produktionen av den?
– Jag skulle säga att det svåraste varit att hitta material på ryska. Det är inte många som är öppet homosexuella i Ryssland. Men också att behöva läsa om allt fruktansvärt som pågår och se filmer på youtube när bland annat pussy riot blir överfallna gång på gång av ryska poliser. Känslan blev ibland överväldigande men projektet kändes samtidigt desto viktigare.
Hur realistisk skulle den här tidningen vara i Ryssland?
– Min tidning skulle inte kunna ges ut i dagens Ryssland. Tyvärr.
Hur skiljer sig de ryska texterna från de engelska?
– Flera gånger hände det att jag hittade intervjuer med samma person på ryska och engelska sajter. Dock skiljde de sig väldigt mycket åt. På de ryska sajterna stod det bara positivt om Ryssland och hens livssituation men i de engelska versionerna så förstod man att personen i fråga flyttat därifrån efter att hen blivit trakasserad, nerslagen och fått hotbrev. Det såg jag som ett tydligt bevis på censur och den intolerans som kännetecknar Ryssland.
Vilken är din egen koppling till detta?
⁃ Min mor är rysk judinna så jag vet hur svårt hennes liv var när hon växte upp i Moskva under Sovjettiden. Dessvärre påminner hennes berättelser en del om hur dagens hbtq-personer lever sina liv. Att inte få sticka ut, inte få säga vad de tycker och rädda för att bli förföljda och nerslagna på vägen hem. Min relation till Ryssland är komplex på grund av detta. Jag älskar kulturen, språket och människorna men politiken förstör landet. Det behövs en förändring och det kräver att alla bryr sig. Inte minst vi som bor utanför Ryssland. Vi måste ta vårt ansvar att informera och dela kampen så att de får kraft att kämpa.
Här kan du se mer av magasinet:
Uppdaterad 2020-11-14
