⁃ Min tanke är att normalisera det som kan verka annorlunda och konstigt, säger hon till QX.
Idén är inte att understryka det som avviker. Betraktaren ska kunna stanna upp och reflektera vad som skiljer och vad som är lika i hennes verk. Bilderna kompletteras med en text som frågar om vi verkligen behöver ha svar på människors läggningar och biologiska kön eller om det kan få finnas ett lugn även i ovissheten.
⁃ Jag vill ställa frågan hur viktigt det är att veta vad en annan människa är. Ibland går nyfikenheten lite överstyr.
Personerna på bilderna tillhör en hbtq-kontext, men i utställningen säger hon inte hur, just för att de ska väcka egna tankar hos den som ser dem. Elin Nordlinder började fundera kring de här frågorna för flera år sedan, och nu utmynnar de en examensutställning. Hon vill jobba aktivistiskt med hbtq-frågor, men kände sig varken bekväm med att tala inför folk eller skriva artiklar. Bilder blev hennes sätt att nå ut.
⁃ De som medverkar är personer i min bekantskapskrets, sedan har ryktet om mitt projekt spridit sig. Det är lättare att hitta personer som vill ställa upp om de vet vem jag är. Det kräver förtroende, men jag vill gärna komma i kontakt med fler.
Vad är mest utmanande för dig som fotograf i det här projektet?
– Det är att hitta balansen mellan att visa att vi är som alla andra samtidigt som vi är marginaliserade.
Vernissage för Högre fotografisk utbildning (Kulturama) den 12/6, Fotografins hus på Skeppsholmen, 17-19.
Uppdaterad 2016-11-15
