Bowie-musikalen Lazarus som just nu spelas på Göta Lejon är en lika märklig som mäktig upplevelse. Men är man ett inbitet Bowiefan så är denna mörka saga en sann njutning.
Eftersom jag såg London-uppsättningen av Lazarus i London 2016 bara ett par månader efter Bowies bortgång, med fantastiske Michael C Hall i huvudrollen, hade jag högt ställda förväntningar inför den svenska Lazarus-premiären. De infriades med råge, men inte riktigt som jag hade förväntat mig.
Lazarus har i regissören Stefan Larssons och scenografen Sven Haraldssons händer blivit en ganska annorlunda föreställning, där tid och rum skickligt ställs på ända. Utan att spoila för mycket så spelar närgångna kameror och en skärm som täcker hela scenen en stor roll; man kommer verkligen nära skådespelarna. Larsson skriver i programbladet att David Bowie själv när hans skapade Lazarus hade för avsikt att varje ny uppsättning skulle få fria händer att tolka materialet, och det har man verkligen tagit fasta på här.
Linus Wahlgren axlar huvudrollen som utomjordingen Thomas Newton med den äran, naket och nervigt. Skådeplatsen är Newtons enkelt inredda lägenhet där han sedan länge lever ensam och alkoholiserad. Enda kontakten med omvärlden är hans assistent, eller är hon kanske hans vårdare?
I fantasin skapar Newton en parallellvärld med ett udda persongalleri, publiken får lägga pussel och själv göra sig en bild av vem Newton egentligen är. En ensam man, eventuellt från en annan planet, som längtar till sin förlorade familj, och efter Mary-Lou, kärleken som övergav honom.
I ensemblen återfinns idel rutinerade skådespelare och musikalartister, förutom Tove Styrke som imponerar stort i denna sin teaterdebut. Hon spelar flickan som i Newtons drömvärld är frälsaren som ska hjälpa honom ta sig hem. Flickans motpol är den mystiske Valentine, gestaltad av Simon J Berger, vars kusliga leende sänder kalla kårar längs ryggraden.
Det är dessa tre – Wahlgren, Styrke och Berger – som står för de största sångliga prestationerna i denna skattkista av Bowie-låtar som sträcker sig från The Man who sold the world till hans sista album Black star. Tove Styrkes spröda version av This is not America, Linus Wahlgrens inkännande tolkning av Where are we now? och deras smäktande finalduett Heroes är några av många musikaliska höjdpunkter i kapellmästaren Kristofer Nergårdhs suveräna arrangemang.
Lazarus, med manus av den irländske dramatikern Enda Walsh, kan sägas vara en fortsättning på Nicolas Roegs film The man who fell to Earth från 1976 där David Bowie själv spelar huvudrollen. 40 år senare är Newton fortfarande fjättrad vid jordelivet; han kan varken åldras eller dö.
Lazarus är ”feel bad” i dess bästa bemärkelse. Så unna dig denna udda musikalupplevelse – du har garanterat inte sett något liknande.
Lazarus spelas på Göta Lejon till 28 april.
