I fredags var det premiär för Linus Fellboms uppsättning av Rossinis Barberaren i Sevilla på Kungliga Operan i Stockholm.
En lättsam, underhållande opera som passar utmärkt att bli uppmuntrad av i vintermörkret. Julia Przedmojska har gjort en minst sagt avskalad scenografi som består av ett hus där en balkong och på insidan en trappa som kommer fram när huset snurrar som är det mest utmärkande. Lena Lindgren har med Figaros kostym betonat hans harlequin-aktiga komik och kärleksintrigerande. En Commedia dell’arte-kostymering som går igen i kören.
Luthando Qave sjunger och spelar Figaro med briljans och det är inte förvånande att han möts av det mest entusiastiska bifallet från publiken. Och visst går det att tolka operan med queera glasögon på.
Inför uppsättningen på Philadelphias operahus 2014 kommenterade Jonathan Beyer sin roll som Figaro med att jämföra relationen mellan Figaro och Rosina (i Stockholm framförd av Dara Savinova) med den mellan huvudpersonerna i den amerikanska TV-såpan Will & Grace.
”Hon är den fabulösa tjejen och han är hennes gay GFF (Best Friend Forever) som fixar hennes hår”, säger han och menar att Rossini hanterat berättelsen ”ganska så mycket gay”.
Visst känns den klassiska rollen som homosexuella, glada, män tilldelats i den heterosexuella kärlekskomedin igen! Även i denna uppsättning.
Och nog finns det en sådan aspekt av frisörens, eller barberarens, vänskap och engagemang i tjejkompisens kärleksbekymmer. Medan Rosina uppvaktas av karlar, är Figaro den bussiga bästisen som fixar så hon skall slippa Bartolo (i Stockholm framförd av John Erik Eleby) och istället få ihop det med Greve Almaviva (i Stockholm framförd av Konu Kim).
Efter Barberaren i Sevilla planeras de två följande operorna i trilogin Figaros Bröllop, musik av Mozart och sist Fidelio, musik av Beethoven att sättas upp av Fellbom, Przedmojska och Lindgren.
