Den 5 januari är det start för vernissage för “Nostalgia” på Kliger Galleri i Lund, och i februari syns två av hans verk på Liljevalchs Vårsalong i Stockholm. Av över 5000 sökande och 120 antagna fick Jakob alltså med två verk. Konstnären flyttade till Sverige från Polen 2010 och är nu verksam i Malmö.
Så snart dags för Nostalgia, berätta!
– Jag håller alltså på med klassiskt oljemåleri efter att ha tagit examen i våras. Det var en strikt utbildning men jag jobbar med att blanda det klassiska med queera inslag. Jag vill fokusera på små saker, detaljer som vi queera reagerar på men som kanske inte är direkt synligt vid första anblick. Jag gillar också att blanda vulgära uttryck med det klassiska och det väntade. Det blir spännande kontraster.
Vem skulle du säga är den typiske Dziorek-kunden?
– Unga queera personer som uppskattar vågad konst. Men också äldre människor som saknar det queera i den klassiska konsten. Min konst lockar också många straighta kunder som först ser en finskulptur och sedan regerar ”oj, där ligger en dildo i bakgrunden”. Jag tänker att min konst passar såväl i galleri som i vardagsrum.
Vad är utmaningen med att måla i olja på kanvas?
– Att det är en så långsam process med mycket regler. Först spänner man upp sin duk, sen grundar man och skissar sedan i kol innan det är dags att jobba lager på lager. Det tar tid att ta sig igenom de olika processerna, men det är roligt.
Vad inspirerar dig?
– 70- och 80-talet är fascinerande. Jag är ju bara 24 så jag har inte levt då, men det känns som en spännande tid. Jag inspireras av den rörelsen som var verksam då, folk som kämpat för sina rättigheter. Sen tycker jag att Mapplethorpe och Tom of Finland gjorde spännande saker. Den ena är hypersexuell, medan den andra är mer subjektiv. Men jag inspireras också av vardagen, snabba ögonkast som dröjer kvar en sekund för länge. Saker som kanske inte är queera eller homoerotiska vid första anblick men kan uppfattas så.
Vad gör du annars?
– Jag har ett kontorsjobb och på fritiden tränar jag, går på museum och gallerier, och dricker vin och läser böcker. Konsten finns hela tiden i huvudet och jag har alltid med ett skissblock eller tar bilder med mobilen.
Du kom till Sverige från Polen 2010…
– Ja, jag var 12 när jag kom från hit. Jag är uppvuxen i ett väldigt katolskt hem där man gick med mormor till kyrkan varje dag. Där var det aldrig tal om att vara bög, så när jag kom till Sverige blomstrade jag. Jag är inte alls religiös idag, och har inte varit i Polen på många år just för att det varit ett hårt klimat där. Men det börjar vända och många yngre får ta mer plats i samhället. Jag har heller inte så mycket kontakt med familjen eftersom vi har så stora olikheter.
Var hör du hemma i regnbågscommunityt?
– Jag är bög och alltid varit (skrattar). Jag kom ut som 14-åring och har steg för steg vågat ta plats. I början hade jag mycket tankar kring att leva ett ”traditionellt” liv i tvåsamhet och gifta mig, men det där har jag steg för steg övergett i takt med att mitt queera umgänge utvidgats.
Är du singel?
– Jag är singel. Konsten tar mycket tid, och den jag träffar måste inte vara konstintresserad men ha förståelse att konsten kalltid kommer att ta förstaplatsen. Min största kärlek är måleriet.
