Svenskfödda Monica Sjöö var en viktig del av den brittiska kvinnorörelsen som konstnär och aktivist, och de båda artisterna uppträder samtidigt som DJ Rayo och DJ Niki Smith spelar. Det blir även en låtskrivar-workshop av Dafne Andas. Konferencier är Annabelle Nowak Bråberg från föreningen Popkollo.
Hur kommer detta sig?
Dafne: Moderna bjuder in oss som öppna HBTQ och hiphop-artister, samtidigt som de kör en utställning med en normbrytande, aktivistisk konstnär – perfekt kombo! Dessutom är det helt gratis och öppet för alla, så att folk som kanske inte normalt går på konstmuseum hittar dit. Initiativet är taget av Jon Aagaard Gao och Camilla Carlberg på Moderna Museet.
Kände ni varandra innan?
Dafne: Vi hade aldrig träffats, men det känns jättekul att dela scen! Jag blev väldigt imponerad av att höra hennes musik. OG Bella har uppenbart också ett väldigt starkt textfokus, där hon vågar vara poetisk och ärlig, vilket jag verkligen gillar.
OG Bella: Jag kände inte till Dafne sen tidigare.
Hur skiljer sig ert sätt att rappa från varandra?
Dafne: Det är så svårt att jämföra olika artister med så pass olika stilar även om det är inom samma genre, så jag väljer att avstå en jämförelse och bara konstatera att hon är grym. Vad gäller mig har jag under mina 20+ år på scenen nog gått igenom de flesta typer av ”flows” och utvecklat min egen stil, där jag gärna varierar ”flow” genom låtarna. Jag tycker också om att blanda in sångelement. I grunden finns ett väldigt starkt textfokus där det nog hörs att jag är från ”gamla skolan” av hiphop med mycket rimflätor och teknisk rap, men jag gillar att blanda in modernare stilar.
OG Bella: Jag brukar inte riktigt tänka i såna termer eller jämföra mig själv med andra på det viset, känns nästan kontraproduktivt. Men min upplevelse är att jag är mer åt det alternativa hållet och Dafne mer åt det konventionella. Mitt senaste släpp är exempelvis ganska elektroniskt.
Vem är Monica Sjöö för dig?
Dafne: Första gången jag hörde om Monica Sjöö var nu inför evenemanget, då jag var på museet och fick se hennes utställning. Jag skäms lite för att jag missat en så viktig del av svensk konsthistoria. Sist jag var på Moderna ställde de ut Hilma af Klint – en av mina favoritkonstnärer, och Monica Sjöö känns som en punkig version av af Klint, där aktivismen och hennes feministiska kamp blir väldigt tydlig i konsten. Det är rått och det tar plats, precis som hiphop.
OG Bella: Jag hade ingen relation till Monica Sjöö sen tidigare men fick lära mig en del om henne under mitt besök på Moderna Museet och kände faktiskt att jag relaterade en hel del till henne. Till exempel fick jag berättat att hon käkade ganska mycket svamp och trippade i sin ensamhet och skrev av sig i sina journaler, det där hade lika gärna kunnat vara en beskrivning av mig (skrattar). Sen var hon ju konstnär, tillhörde HBTQI och drog sitt strå till stacken gällande kvinnors rättigheter och var väldigt envis och ballsy – även det passar in på en beskrivning av mig. Jag känner mig en aning besjälad med henne måste jag säga.
Mer om eventet här.
