Mässan pågick i fyra dagar fram till söndag och enligt mässgeneralen Lotta Nordström överträffades fjolårets publik- och köprekord med råge. Det kom över 13 000 besökare och konstförsäljningen var betydligt större än i förra året.
– Det har gått grymt bra! Inte minst gaypubliken var nog så betydelsefull. The pink economy står ju för en stor del av kakan när det handlar om konst och design, säger Lotta Nordström.
På Affordable Art handlar det om läcker och glad konst som folk gillar och är beredda att köpa. Priserna ska vara ”överkomliga” – i de flesta fall några tusenlappar, ibland upp till 45 000 kronor. Det här är i första hand konstverk som förgyller heminredningen, snarare än konst som vill göra uppror mot rådande konventioner, även om det fanns en del av den varan också, såsom årets satsning på grafittikonst.
Affordable Art Fair finns i 17 städer runt om i världen. Huvudkontoret ligger i England. Under året som har gått sedan fjolårets mässa, då den hölls i Stockholm för första gången, har organisationens lokala svenska avdelning bestått av två personer. Men under mässdagarna var omkring 140 personer engagerade, inklusive 70 gallerister, säkerhetsvakter, barnpassare och ett 20-tal konstvetarstudenter som arbetade som volontärer.
När mässan nu är över har nu förberedelserna inför Affordable Art Fair 2014 redan börjat.
– Om ett par dagar ska vi träffa konstvetarungdomarna igen och spåna nya idéer till nästa år. Det var de som kom med idén att ställa ut grafittikonst inför årets mässa. Vi vill alltid göra nått nytt och fräscht och inte vara samma år från år, säger Lotta Nordström.
När vi gick runt på mässan i lördags träffade vi på galleristen Antonio Capelao från Bicha Gallery vid shoppinggatan King’s Road i London. Eftersom galleriet satsar på unga och okända konstnärer passar Affordable Art-mässorna världen över bra. I galleriets monter fanns oljemålningar på väggarna blandat med skulpturer i keramik, metall och lego.
– Vi åker på många konstmässor runt om i världen och det gick väldigt bra här i Stockholm förra året. Publiken här är väldigt kunnig och är inte så omständliga när de köper konst som hemma i London, säger Antonio Capelao.
Har du sett nåt av Stockholms gayscen under de här dagarna?
— Jo, jag gick till Torget och sen till Patricia på fredagskvällen. Gayfolket här verkar inte var lika på som i London eller New York där jag har bott. På Patricia var jag den enda som slet av mig kläderna på överkroppen, som man gör på gaybarer i London. Det var visst några som tog illa upp, men än sen! säger han med ett stort leende.
Ja, kanske är gayscenen i Stockholm mindre ohämmad än utomlands. Men å andra sidan, vad Antonio Capelao inte visste var att han tog av sig skjortan på en heteroklubb. Restaurangbåten Patricia har bara gayklubb på söndagar — nattklubbarna på fredag- och lördagskvällar är för den ”vanliga” publiken.