Dragshowmusikalen La Cage aux Folles med Mikael Samuelson (känd som Fantomen på Operan) i rollen som divan Zaza drar den stora publiken, medan det svenska uruppförandet av Benjamin Brittens opera Billy Budd har fått kritikerna att ta fram de högsta betygen.
”Det är omöjligt att förstå varför det dröjt så länge innan Billy Bud fått sin Sverigepremiär” ansåg Kulturnytt i P1 efter premiären i september. ”Starkt, drabbande och magnifikt” tyckte Kulturnyheterna i SVT, för att bara nämna två av alla hyllningsrecensioner.
Uppsättningen av Billy Budd är en del av det internationella hundraårsfirandet av Benjamin Brittens födelse. Kompositören räknas som Englands främste operatonsättare och han har även en stor produktion av kammarmusik. Att han var homosexuell är i dag bland det första som brukar nämnas om honom, trots att det började diskuteras offentligt först efter hans död 1976.
Det kanske kan tyckas märkligt för dagens operapublik att Britten kunde dölja sin homosexualitet med tanke på innehållet i Billy Budd – ett gaytriangeldrama i helmanlig miljö där förbjuden åtrå mellan män uttryckligen i texten leder till huvudpersonens tragiska fall.
I originalet utspelas dramat på ett engelskt krigsskepp på 1700-talet. I regissören Richard Jones uppsättning däremot har handlingen förlagts till en internatskola.
Men Göteborgsoperans nytillträdde konstnärlige ledare, titulerad operachef, engelsmannen Stephen Langridge medger att årets uppsättning är mer öppet homosexuellt än originalet.
– Man ska komma ihåg att när Billy Budd skrevs 1951 och Benjamin Britten levde med en man så var det fortfarande kriminellt i England att utöva homosexualitet. Vår uppsättning erkänner öppet vad den är, betydligt mer än vad Britten kunde göra på den tiden, säger Stephen Langridge.
Billy Budd spelas bara elva föreställningar fram till den 20 oktober, medan La Cage kommer att spelas säsongen ut, berättar han.
Vad säger du om att du har kommit till ett operahus som den här hösten har en så stark gayprägel på sin repertoar?
– Jag tycker det är ett utmärkt statement i en tid då vi har sett den gräsliga repressionen mot homosexuella i Ryssland, säger Langridge, men menar samtidigt att valet av Billy Budd mer hade att göra med Brittens 100-årsjubileum än något annat.
Langridge, som tillträdde i juli, ger alltså sitt fulla stöd för sin företrädare Lise-Lotte Axelsson, som bestämde höstens säsong.
Att publiktillströmningen inte har varit lika enastående som den internationella ensembelns insats, med storstjärnan, svensken Peter Mattei i huvudrollen, är inget att förvånas över, menar Langridge.
– Det här är uruppförandet för ett stort och omskakande mästerverk i det här landet, så det är ett drama som människor här inte har upplevt förut. Den är inte en lika stor försäljningsframgång som den hade varit om uppsättningen i stället hade varit La Bohéme!
Nu när du nu har tagit över rodret över Göteborgsoperans repertoar, kommer det några fler gaynyheter i den kommande repertoaren?
– Säg mig, finns det en enda opera som inte är gay?
Uppdaterad 2019-10-16
