Berätta Pär, hur var den?
– Den var bra, faktiskt väldigt rörande och sorglig, precis dom filmen, men inte någon musikal i egentlig mening – mer en pjäs med musikinslag framförda av ett litet live countryband med superba Eddi Reader från Fairground Attraction på sång. Så Jack och Ennis sjunger dessvärre inte.
Följer den filmen?
– Den följer filmen väldigt troget, det nya är att en åldrande Ennis minns tillbaka på tiden med Jack Twist, och finns hela tiden med på scen som en tyst iakttagare.
Fällde du en tår?
– Och ja, visst fällde jag en tår eller två. Så tragiska levnadsöden, och visst blir man nästan lite förbannad på Ennis när han nobbar Jacks erbjudande om att bryta upp från sitt inrutade familjeliv och istället bejaka kärleken och ”rymma” med honom.
Vad var bäst?
– Det bästa var superbra skådespelarinsatser, och att det kändes genuint och äkta – en bedrift att skapa en känsla av Wyomings ödemarker på en liten scen med bara den nödvändigaste rekvisitan: en lägereld, ett tält, en säng, en spis/vask och ett bord. Plus också för den intima stämningen på denna lilla teater, där publiken sitter runtomkring scenen. Och det hettar till rejält ett par gånger i några kärleksscener…
Vad var mindre bra?
– Visst hade det varit kul om Ennis och Jack hade brustit ut i sång – men hade det verkligen funkat, eller bara känts cheesy?
Och du och din man var inte ”the only gay in the village” gissar jag?
– Haha. Nej, det var många gays i publiken såklart, teatern ligger ju bara ett stenkast från Old Compton Street. Väl värt ett besök, om man gillar filmen, och man inte förväntar sig en regelrätt musikal.
