– Jag älskar betong! Det är ett fantastiskt material, mångsidigt och uttrycksfullt. Ofta väldigt ifrågasatt. Sen är jag delvis uppvuxen i ett betongområde och har sedan barnsben förstått att många ser ner på dessa miljöer som fula, kalla och ointressanta. Redan i våras startade jag upp ett annat guideprojekt ihop med Statens centrum för Arkitektur och design under namnet ”Se brutalismen” som pratade om innerstadens stadsplanering och betonghistoria. Men nu är det äntligen dags för platserna utanför tullarna och ”Betongsafari” gör jag med Stockholms stadsteater i Skärholmen där jag arbetar till vardags.
Vad kommer hända under safarin?
– Vi kommer färdas i en annorlunda buss genom söderförorterna och se olika stadstyper, miljöer och diskutera vår egen blick på Stockholm. Det är inte bara betongen vi ska färdas till, även till trävillorna och funkishusen. Just makroperspektivet är viktigt, vi tittar på byggnader, inte människor som vissa kulturmänniskor befarat. Guidningen är baserad på boken ”Där jag kommer ifrån – kriget mot förorten” av Per Wirtén och görs i samarbete med det stadsaktivistiska bussföretaget RättBuss. Och reaktionerna har inte låtit vänta på sig, nästan alla turer är redan helt slutsålda!
Varför gör ni det här?
– Vi behöver prata mer stadsplanering än bostadsrenovering! Ingenting som vi ser runtomkring oss är byggt av en tillfällighet. Allt är ett resultat av politiska visioner om hur en stad ska se ut. Och dessa visioner har skiftat fram och tillbaka i hundratals år och påverkar fortfarande vår vardag, vilket jag tycker är intressant. Det finns en stor demokratisk möjlighet ta ansvar för hur det fysiska samhället ska se ut i framtiden. Stadsbyggnad är hetare än man tror!
Du vill att publiken ska se staden på ett nytt sätt, hur då?
– Jag tänker att om vi orkar förstå lite mer om platsers historia och tillkomst så kanske vi kan avkoda blicken ifrån invanda föreställningar om vacker och fult. Till slut kan man avläsa de utopiska tankarna bakom varje gångtunnel, radhus och motorled. Förstå cykelvägarna, gångtunnlarna, köpcentrumens framväxt och till och med villaträdgårdarnas utformning. Det är ingen slump att dom ser ut som dom gör, allt har en historisk kontext!
Vad finns det för förutfattade och invanda tankar om staden tycker du?
– Vi är fortfarande kvar i ett tröttsamt innerstadstänk som ständigt reproduceras i reklam, media och politik. Samtidigt säljs bostadsrätter innanför tullarna till fantasipriser, små butiker stänger när hyran höjs och gentrifieringen pågår för fullt. Genom att skifta perspektiv och ifrågasätta innerstadens dominanta position blir Stockholm mycket mer intressant.
Hur är tanken bakom bilden?
– Jag står i en dekonstruerad folkdräkt, för övrigt den som Annika Duckmark vann Fröken Sverige i 1996, som får representera ett Stockholm i förändring, en stad som behöver nya utsikter. Bilden är också en tolkning av förvåningen inför nya sanningar, nya kontexter och nya berättelser om staden. Var man än bor.
Varför är det här spännande om man ska se det ur ett hbt-perspektiv?
– Bögar är väl lite som betonghus? Tar mycket plats, kämpar mot samhällets förutfattade meningar och normer, finns utspridda i hela samhället fastän man kanske inte alltid märker det vid första anblicken, har en lång brokig historia och ofta polerad yta. Krackelerar den med åldern går det alltid att spackla på lite mer eller fasadrenovera! Oavsett yta eller inre är alla välkomna ombord.
Uppdaterad 2016-11-22