– Intrigerna och problematiken i musikalen känns tidlösa. Kärlek, vänskap och utanförskap har ju funnits i alla tider, säger producenten och regissören Kålle Gunnarsson.
Kålle är lite av Intimans ”husregissör”, men detta är helt och hållet hans eget projekt. Ett sant ”hjärteprojekt”.
– Jag har satt upp The Full Monty i både Falkenberg och Göteborg tidigare. Många tror nog att detta är en ”tjejmusikal”, men jag tycker att det mer är en ”killmusikal”, om sex arbetslösa killar och vad som händer med deras personligheter när de plötsligt inte kan försörja sina familjer längre. Den innehåller också ett fint gaytema om en kille som varit ensam i hela sitt liv, men som plötsligt träffar kärleken. Jag kan utlova mycket humor, starka livsöden och ett bra budskap. Och så blir det ju dessutom lite ”ladies night, eller ”gay night” om man så vill, på slutet.
Har det varit svårt att hitta skådespelare som kan tänka sig att vara nakna på scen?’
– Det har faktiskt varit några som tackat nej på grund av det, så det är inte självklart för alla. När man börjar repetera kanske vissa tycker att det är lite jobbigt, men de gör det ju i sin karaktär, så när de väl blir ”varma i kläderna” och det kommer publik går det av bara farten. Just nu när vi är nära premiär är det väldigt fin stämning bland skådisarna. Men musikalens fokus ligger egentligen inte på stripteasen, utan på hur de sex karaktärerna ska kunna överleva, betala räkningar, ha råd med underhåll för sina barn med mera.
Tre av killarna i den 15 personer starka ensemblen är gay: Martin Urech, Ludvig Ryman och Simon Forsberg. QX tog pulsen på dem all tre inför premiären.
Först – berätta kort om era karaktärer!
Martin: Ethan Girard blir fruktansvärt glad när han kommer med i strippgänget, eftersom han drömmer om att bli dansare. Problemet är att han inte kan dansa… Jag känner igen mig i Ethans glädje i att göra något han verkligen tycker om; jag är själv också alltid glad när jag går till jobbet!
Ludvig: Harold Nichols är sedan länge lyckligt gift, men vågar inte berätta för sin fru när han blir av med jobbet. Istället börjar han leva dubbelliv och låtsas gå till jobbet medan han försöker hitta ett nytt jobb.
Simon: Jag spelar tre karaktärer, varav två är lite större. Dels Keno, en av Chippendale-stripporna som besöker stan och som inspirerar de här killarna att själva försöka göra något liknande, men då gå ett steg längre. Dels Pekka, en kille som fått kicken från sitt jobb och som måste försörja en äldre släkting.
Varför, tycker ni, ska man se The Full Monty?
Martin: För att den innehåller väldigt mycket, såväl skratt som starka känslor. Man får tänka till lite grann. Och så är vi ju nakna, ha ha.
Ludvig: Det är en jäkligt tjusig historia med spännande livsöden, och som tar upp olika problem man kan möta som man. Alltifrån potensproblem till att leva upp till rollen som familjeförsörjare. Allt paketerat i en härligt rapp musikal!
Simon: Ja, det är en grym musikal med mycket komik, men även berör allmänmänskliga ämnen jag tror många kan relatera till. Som identitet, könsroller, psykisk ohälsa, komplex, sexualitet, kroppsuppfattning…
Förmedlar den något budskap?
Martin: Ja, att vi män, oavsett om vi är homo eller straighta, ska undvika att passa in i stereotypa mallar. Om man är sig själv och gör det man själv tror på blir livet enklare och bättre.
Ludvig: Det finns många olika budskap, som att man ska vara sann mot sig själv och kämpa för det man själv vill. Det handlar mycket om tillhörighet och vänskap. Och om nakenhet, både psykisk och fysisk.
Simon: Att man ibland måste våga gå utanför sin ”comfort zone” och utmana sig själv. Det handlar inte så mycket om bekräftelsen de här killarna får på scen, utan mer om den upprättelse de får inför sig själva.
Känns verkligen striptease fortfarande spännande?
Martin: Absolut, men den här stripteasen är rätt annorlunda. Det är ju inte så att vi har pumpat på gymmet i flera månader för att vi ska se sexiga ut, det är inte det som är grejen.
Ludvig: Jag tror nog att striptease fortfarande har något eggande; det kommer alltid att finnas en nyfikenhet på den nakna kroppen.
Simon: Jag vet inte om den frågan är så relevant, för det är ju inte alls en strippshow. Strippaspekten av det hela är egentligen bara rekvisita och något som för handlingen framåt.
Tror ni ändå att det är ”the full monty-grejen” som lockar publiken till teatern?
Martin: Om man har sett filmen och kan storyn tror jag inte det, men annars går man nog dit med en förväntan att få uppleva något sexigt, och att vi i stort sett är nakna hela tiden. Så är ju inte fallet, men jag hoppas att de som kommer blir positivt överraskade.
Ludvig: Det är absolut en del av säljgrejen, men när de går därifrån hoppas jag de tänker ”Oj, de var nakna, men jäklar vad berörd jag blev”. Jag hoppas att publiken känner att den får så mycket mer än bara nakna kroppar, annars har vi totalt misslyckats.
Simon: Det är klart att det kan locka att visa lite hud, men det är ju inte en Chippendale-show på något sätt, utan handlar om en grupp män som försöker få rätsida på sina liv. Jag tror det är den kombinationen som har gjort musikalen så framgångsrik på Broadway.
Tycker ni att det är jobbigt att vara nakna på scen?
Martin: Nej, faktiskt inte. Det hade varit värre om det vore en film, då finns det ju förevigat, ha ha.
Ludvig: Jag var krokimodell som yngre och trodde då att det skulle kännas så otroligt speciellt att vara naken framför ett gäng Konstfack-elever, men det var det inte. Då var det ändå mitt privata jag, Ludvig, som stod där, medan det nu istället är karaktären jag spelar som är naken. Det är en del av historien man berättar, så det känns ganska odramatiskt.
Simon: Det är inget jag ens funderat över; det är ju en del av att vara skådespelare att använda kroppen för att gestalta en karaktär.
