För omkring tolv år sedan var Stefan Clarin i Berlin med sin dåvarande pojkvän. Stefan, som är historie-intresserad, besökte då judiska museet, koncentrationslägret Sachsenhausen och Skräckens gata, där Gestapo förhörde politiska flyktingar. Under resan fastnade Stefan för tre personers öden, och bar sedan med sig dessa innan han hittade ett projekt som kunde berätta om dem.
Mildred Fisch-Harnack var amerikanskan som jobbade mot Hitler och blev avrättad på direkt order av honom, Stella Goldschlag var judinnan som såg ut som en amerikansk filmstjärna och undvek döden genom att ange sina egna, och Walter Richter var den homosexuelle mannen som hade soaréer i sitt kök och trots hot och hat valde att leva som han ville.
– Ingen av dem fick berätta klart sin historia, ge sin röst till vad de var med om, så jag vill ge dem rösterna tillbaka. För att visa vart vi kommer ifrån, var vi befinner oss och vart vi är på väg. För att belysa vikten av att vi alla är annorlunda och att vi ska få vara det så länge vi inte skadar andra. Acceptans är så otroligt viktigt, och alla har sin plats på den här jorden. Det är extra viktigt att trycka på idag med krig och motsättningar.
Tillsammans med kollegorna Anki Albertsson och Anna-Maria Hallgarn spelar nu Stefan Katakombe – jag vill ju bara leva i en 70 minuter lång pjäs som nyligen hade premiär på Bastionen i Malmö. För regin står Marie Parker Shaw och dramatikern Emma Boström har skrivit manus, medan Backateaterns Kristina Issa skapat originalmusiken. Pjäsen formades under pandemin, och det var tänkt premiär för ett år sedan men restriktionerna satte stopp för de planerna.
– Vårt projekt bygger på ett stort samhällsengagemang och drivet att berätta viktiga historier, så jag är otroligt tacksam att vi fått fina recensioner och att publiken uppskattar och stöttar.
Hur är det att spela Walter?
– Bara kärlek. Det han förmedlade var en enorm livsglädje, och rätten att få vara den han är. Han är en milstolpe inom civilkurage. När jag ser honom i hans outfits påminns jag om hans glädje och självklarhet.
– Och jag känner igen delar av utanförskapet. Han påminner mig om vad jag upplevde kring att vara annorlunda i en bruksort, men intresset för sång och dans. Och hur glåporden gav mig ännu mer kraft. Jag kunde vara en bögjävel, men ingen skulle få ändra på mig. Och jag kände tacksamhet att brinna för något så starkt, och känner jag med Walter.
Katakombe spelas på Vara Kulturhus den 9 februari och når Stockholm den 22 februari för att spelas på Kulturhuset Stadsteatern 22-23-28 februari och 1 mars.
