Carolina Ahlgren är 33 år, från Uppsala, och hennes första möte med teaterbranschen som statist i musikalen Livet är en schlager 2014-2015 på Cirkus i Stockholm födde något. Där och då fick hon upp ögonen för att berätta historier på scen. Och nu sätter hon upp egna Ett bi som hittar sig själv.
Den var tänkt som en skolföreläsning och Carolina kontaktade alla gymnasieskolor i Uppsala, men bara en rektor och lärare vågade ta in Carolina för att föreläsa. Kort därefter var hon på Reginateatern i ett annat ärende, men tog då chansen att marknadsföra sig själv och nu ska hon upp på den scenen den 29 januari.
– Förut låg fokus i föreställningen på att jag hade kommit ut som bisexuell och levde lycklig i alla mina dagar. Men nu jag också fasta på att jag inte är klar med min regnbågsresa. Idag är jag Carolina, mer kvinna än man.
2021 såg en av hennes assistenter det som Carolina hållit djupt inom sig. Hon skämdes för den hon verkligen upplevde sig vara.
– Trots att jag redan var en del av regnbågsgemenskapen, skämdes jag för att lägga till ännu en merit på den listan. Jag är en bisexuell transkvinna, något jag delvis kommit till rätta med nu.
Carolina har ännu inte genomgått några behandlingar, och ser med spänd tillförsikt på framtiden.
– Där har vi förklaringen till namnet på föreställningen. Jag är ett bi, sökandes efter vem jag är och var min plats är någonstans. Den resan började 2012 och pågår fortfarande.
Carolina kom ut som bi 2012 och då ansågs hennes sexuella läggning vara en biologisk sjukdom, ett genetisk fel, enligt delar av hennes familj.
– Att vara bisexuell var verkligen inte okej och något de hoppades skulle försvinna. Att det var en övergående fas, som påstods ha grund i att jag var påverkad av en av mina regnbågs-assistenter som jag ville ”impa på”. Men 11 år senare identifierar jag mig fortfarande som bisexuell… Så föreställningen handlar om den resan: Att jag ska acceptera mig själv som en bisexuell transkvinna, att få samhället att acceptera mig, dessutom för att jag sitter i rullstol och är funktionshindrad.
– Men jag vill bara betona att föreställningen är ingen show för mig. Den handlar om mitt liv och min resa. Föreställningen har varit ett sätt för mig att bearbeta och komma överens med mig själv om att jag är Carolina.
Än så länge är teatern en passion, en hobby, men något som Carolina hoppas kunna jobba med på heltid framöver. Just nu är hon kommunikatör på Permobil, ett globalt rullstolsföretag.
– Det är passande med tanke på mitt funktionshinder. Jag använder min CP-skada, som även gör att jag sitter i rullstol, som mitt ”trademark”. Jag ser ingen anledning att skämmas eller dölja det faktum att jag lever med en CP-skada. Jag är fullt medveten i att jag sitter i rullstol, men skiter i det. Med måtta. Ja, jag kanske inte hoppar bungyjump, men jag använder mitt funktionshinder, för att ta mig framåt i livet och inte som en offerkofta.
Hur är det att som funktionshindrad att ha en normbrytande sexualitet?
-Samhället verkar ha en syn på att funktionshindrade inte ska få ha en sexualitet över huvudtaget, oavsett hur du definierar dig. Det var något även jag trodde i många år fram tills jag träffade en regnbågsassistent som visade mig att det var fullt tillåtet för mig att ha en sexualitet. Om du har en trygg och stabil omgivning så brukar det gå att ha en normbrytande sexualitet som funktionshindrad. Det är annorlunda för oss som inte har/haft det.
Carolina berättar att hon alltid tyckt att både kvinnor och män är attraktiva, men det är något hon tryckt undan. Men den här assistenten som jobbade för Carolina fick henne att våga bejaka sin sexualitet.
– Att jag som funktionshindrad inte får ha en sexualitet är tankar som jag fortfarande brottas med dagligen, men jag har kommit en bra bit på vägen.
Uppdaterad 2023-01-22
