Hej Per Benjamin, du fixar blommorna till Nobelmiddagen ikväll, hur känns det?
– Riktigt kul. Både att få äran att göra det igen och för att det äntligen är full Nobelbankett efter pandemiåren.

Vilken gång i ordningen är det?
– Det här är åttonde gången jag gör det.

Wow, inte illa. Är det det finaste uppdraget man kan få som florist?
– Det kan man nog säga. Större, pampigare och viktigare festmiddag finns inte.

Hur har du tänkt denna gång kring blomsterarrangemangen?
– Den här gången är temat, ”Styrkan och glädjen i flora, färg och form”. Det är glädje och spel med tydliga färgstarka former. Energi som vi alla behöver i dagens verklighet.

Hur var reaktionerna sist?
– Förra året var temat för prisceremonin i Stadshuset ”Hopp om framtiden och att se ljuset i tunneln”. Reaktionerna överträffade klart den trista utvecklingen som framtiden hade på lur.

Är du på plats under själva middagen ikväll och har koll på blommorna eller sitter du nervöst hemma i tv-soffan och tittar?
– Jag befinner mig på plats i Stadshuset i väntan på att intervjuas i tv. Men jag har suttit med på middagen många gånger men i år är tre års pristagare på plats så det var en omöjlighet. Men det är verkligen en middag i särklass.

Har du läget under kontroll nu tycker du?
– Ja, det är full koll så här långt och med tryggheten i den rutin jag har så ska det gå bra. Jag älskar utmaningar och det här är den största yrkesmässiga utmaningen man kan önska sig.

Vad kan gå fel?
– Mycket kan gå fel på väg mot kvällen. Men då festen börjar är allt perfekt. Planering och åter minutiös planering är receptet.

Hur många middagar har du varit på? Och kan du berätta något om dessa, vem satt du bredvid, vad var godast och fick du träsmak?
– Jag har suttit med vid middagen fyra gånger tidigare. Framför tv:n kan den ses som lång, men inte på plats, då går det fort. Maten och dryckerna är otroliga. Särskilt med tanke på att 1350 personer serveras. Har man desserttycke som jag har så är Daniel Roos kompositioner ljuvliga att både beskåda och äta. Klart bästa middagen var i sällskap av en 80-plus kvinna. Hon var forskare och inne på sin Nobelfest nr 40! Och som bordsherre skall man sedan bjuda upp till första dansen. Det fick jag veta redan till förrätten. Damens höjdpunkt på året. Efter tre danser gav hon sig slutligen (skrattar). Det är verkligen en magisk fest på många sätt. Något vi svenskar skall vara stolta över.