Det finns inget namn i operavärlden som väcker lika mycket diskussion, känslor, idoldyrkan och hat som den tyske mastodont-tonsättaren Richard Wagner. I år är det 200 år sedan en av världens absolut viktigaste tonsättare lät polisongerna börja växa. Över hela världen är det stort jubileum, något Folkoperan och Göteborgsoperan väljer att ta fasta på, båda med premiär denna vecka.
Först ut är Folkoperan, som med Den Flygande Holländaren modigt utmanar kandelaber-etablissemanget genom att kasta ut orkestern och baxa in tre flyglar och en synt. En helt ny och intim klangvärld utlovas när den galna jäntan Senta bjuds ut av sin far till en över haven spökande sjöbuse, som efter en förbannelse endast får stiga iland vart sjunde år. Som så ofta när det gäller Wagner handlar det hela om trohet och hur det kan sluta med män som endast ser på kvinnan som antingen hora eller madonna.
Det sägs att Wagner sålde det första utkastet till denna opera för billiga 500 Franc, endast en hundring mer än vad Folkoperans finaste parkettplatser kostar. På reklamaffischerna har man passande klätt den gode jubilaren i flytväst. Det är bara att hoppas att en störtkruka inte hade varit mer passande om ”paggorna” är på krigsstigen och låter kristallen flyga.
I Göteborg satar man mer på sex. Eller rättare sagt utebliven sådan. Enligt många är Tristan och Isolde operornas opera. Fyra timmars oförlöst passion som inte får sin upplösning förrän i mästerverkets allra sista, skälvande ton. Det medeltidsenligt höviska stycket är världens tredje mest kända kärlekshistoria och får se sig slagen på fingrarna endast av kvartetten Adam, Eva, Romeo och Julia. Sammanlänkade av en kärleksdryck men avskilda av ett ridderligt löfte träffas de älskande i nattens mörker, men sover kyskt med ett svärd emellan sig. Trots avsaknaden av kroppsligt crescendo kokar musiken av sex, och endast i andra akten finns sju orgasmer inkomponerade (personligen skulle jag säga åtta… ).
Verket näst intill förbjöds inför sitt uruppförande eftersom myndigheterna fruktade såväl för åhörarnas som för sångarnas förstånd. Det blev inte bättre att tidernas förste Tristan, Ludwig Schnorr von Carosfeld, gick och dog bara några dagar efter premiären. Bättre virke verkar det vara i svenska Isoldes, och genom åren är det just den rollen som med än någon annan förknippas med Birgit Nilsson.
På Göteborgsoperan är det till helgen Annalena Persson som tar sig an rollen som den iriska prinsessan, och även om Tristan dör i tredje akten så hoppas vi att det slutar bättre för tenoren Lars Cleveman än det gjorde för gamle Ludwig i München år 1865. För Wagner är en drabbande naturkatastrof. Folkoperans Holländar-hjältinna Senta kastar sig havet. Kärleksdöds-Isolde uppgår skönsjungandes i universum.
Wagner själv? Jo, den gifte kompositören tog sin finansiärs hustru till älskarinna. Innan ljuv musik uppstod och han stack med dirigentens fru… Music Maestro!
Uppdaterad 2018-01-26
