När äntligen den ena kvinnliga konstnären efter den andra som glömts bort av historien återupptäckts har vår gemensamma historia blivit ett stycke helare. Och när de av dessa kvinnor i historien som levt med kvinnor även av vår samtids historietecknare inte längre osynliggjordes för sin bi- och homosexualitet så blev historien åter ett stycke helare.
På samma sätt som med kvinnor som tystats, glömts bort och nedvärderats, så har homosexuella män under sin verksamma period och direkt efter sin död aktivt osynliggjorts. Men steg för steg börjar nu även män som levde med män och som mer eller mindre öppet beskrev sina livserfarenheter och för det föraktades av samtida böghatare med tilltal som ”parfymerade”, ”veka”, ”ytliga” eller helt enkelt ”ointressanta”, att bli kända och ges erkänsla igen.
I vintras kom Per Eneruds bok ”Det snöar i mitt hjärta” om författaren och violinisten Jasha Golowanjuks liv och författarskap. Osynliggjort och bortglömt så snart han lagts i jorden.
Och under våren kom konstvetaren Kristina Maria Mezeis bok om konstnären Lambert Werner ut, publicerad genom BoD, book on demand. Under våren visades ett urval av hans verk även på Enköpings konsthall och nu, fram till den 10 juni, kan man se ett tiotal verk på Galleri L2 i Gamla Stan, där även boken kan köpas.
Lambert Werner, född 1900, kallas av Mezei en tidig ”aktivist för hbtq-frågor”. Även om han under sin tid inte hade hört bokstavskombinationen hbtq, så ger hans surrealistiska och spontanistiska verk uttryck för såväl homosexuell tematik som en queer estetik. Han debuterade 1928 i Paris på Galerie Mot et images och i Sverige 1949 på Galleri Färg och Form.
Konstnärsbanan kom han in på under sin tid i Berlin dit han resta för medicinstudier, men valde att sadla om. Konstnärsskapet utvecklade han påverkad av sin samtids Klee och Kandinsky med flera, men också i sin egen frihet som gjorde honom till en av vårt lands första informella konstnärer.
Tidigt träffade han även som livs kärlek, Helge Åhlén. Genom syskonbarnen finns minnen och bilder kvar som ger oss inblickar i de två männens liv tillsammans. En av Lambert Werners kanske mest kända bild, ”hälsoresan till Svarta havet”, visar en man, eller skelettet av en man, sittande i rullstol men hållandes en färgsprakande blomma som i triumf. Konstverket är från 1974, året innan hans livs kärlek avled.
Kristina Maria Mezei kom i kontakt med Lambert Werners konst i samband med en utställning på Norrköpings Konstmuseum 2017. Där skriver hon att ”Titlarna antyder ett turbulent privatliv – som vi dock hålls utanför.” När hon nu i boken ”Lambert Werner – en konstnär kommer ut” genom samtal med syskonbarnen och andra kännare av Werners liv, fått en första inblick i hans privata liv blir bildspråket och dess referenser tydligare. Förhoppningsvis fortsätter forskningen kring Lambert Werners konstnärsskap och förhoppningsvis kommer vi kunna se fler utställningar framöver. Bildåtergivningen i boken är inte den bästa, så ta er till L2 innan 10 juni, eller håll utkik efter framtida utställningar!
Mezeis bok blir till en av de många nycklarna för att förstå hur den homosexuella kulturen formades, verkade och utvecklades i Sverige både under ”förbudstiden” mellan 1864 till 1944, homohetsens 50-tal och det steg för steg allt öppnare klimatet. Inte minst hur vi själva beslutade oss för att våra livsberättelser är av betydelse.
Förresten. Spännande detalj om subkulturella möten. Såväl Jasha Golowanjuk som Lambert Werner träffade Jean Genet under hans besök i Sverige. Någonstans, med hjälp av forskares tålamod och nyfikenhet och att äntligen fler av de äldre beslutar sig för att berätta, så kanske vi kan få veta vad som sas under dessa möten med en av Europas homosexuella kultur-giganter!
En webb-plats växer nu fram där du kan se hans bilder. Omkring 300 verk finns hos syskonbarnen och i takt med att Lambert Werner blir mer känd kommer säkert tidigare inköpta verk att återupptäckas.
