Efter sin urpremiär på Norrlandsoperan iden. 11 maj kom på onsdagskvällen Jefta van Dinthers On Earth I’m Done till Dansens Hus scen Elverket i Stockholm.
Verket är del två i en diptyk där höstens soloföreställning Mountains inledde berättelsen om människan och hennes förhållande till naturen, men kanske än mer hennes förhållande till det mänskliga.
Medan Moutains dansades av en enda solist är det 13 dansare vi möter i On Earth I’m Done. 13 dansare som huvuddelen av föreställningen ligger, kryper eller rör sig sittandes på knä.
Ur en dimma ålar sig de trikåklädda dansarna mot publiken och samlas vid scenens kant. De vänder sig mot en grupp nakna dansare som rör sig mot publiken på alla fyra likt en scen ur Pasolonis Salo – Sodoms 120 dagar. De nyanlända undersöks noggrant. Dansarna rör sig krypande runt de nya och varandra, sniffande som en grupp möss, prövar sig tafatt fram, doftar, känner och formar sig till en enhet.
Några tar täten och blir ryttare som för gruppen runt scenen och upp i stående position. Kollektiva kaströrelser blir till aggressioner.
De teknologiska utvecklingen representeras av en ”roomba”, automatiska rund hemdammsugare, som rör sig över scen mellan dansarna som ger den plats, ignorerar den och erotiserar den.
Som sista scen har den 13 dansarna hittat sin plats sittande i en form av ett V. Strålande glada dansar de med sina överkroppar.
Jefta van Dinther berättar i programbladets samtal med Gabriel Smeets, tidigare konstnärlig ledare för Cullbergbaletten, om hur han drivs av att förstå vad som är mänskligt, ”att förstå det släktskap vi har med andra livsformer”.
Att djurens rörelser är viktiga inspirationskällor är uppenbart i On Earth I’m Done, liksom redan i hans verk Protagonist (2016). Växlandet mellan det djuriska och det vi känner igen som mänskliga rörelser och energin i det gemensamma i relation till individens uttryck.
Valet att låta dansarna, till David Kiers pumpande musik, i huvudsak röra sig krypande, ålande, sittande gör On Earth I’m Done ovanlig och spännande, och krävande. Den sista scenens sittande dans blir en befriande konstrast fyllt av glädje och energi.
Uppdaterad 2022-09-08
