Arne Nilsson har nyligen kommit ut med memoarboken Bög på klassresa. Det är en fristående fortsättning på hans förra bok Bög i folkhemmet. Båda böckerna handlar om homofobi, klass och känslan av att inte vara en ”riktig kille”. Bög på klassresa är också en lokalhistorisk beskrivning av Göteborg under 1970- och 80-talet.
Arne Nilsson är sociolog och har forskat om homoliv i Göteborg, bland annat tillsammans med Margareta Lindholm. När han gick i pension fick han idén att berätta om sitt eget liv.
– Jag hoppas att människor som varit med om liknande erfarenheter kan känna igen sig och att andra människor får lite inblick i livet som bög i folkhemstidens Göteborg. Inte minst vill jag bidra till svensk queerhistoria, säger Arne Nilsson.
Han tycker det är viktigt att hbtq-personers historia inte glöms bort. Det behövs fler queera röster från arbetarklassen och berättelser av transpersoner.
I sin forskning har Arne Nilsson bland annat undersökt offentliga raggningsplatser i Göteborg. Men det har inte bara varit ett teoretiskt intresse – i Bög på klassresa berättar han om sina egna erfarenheter av dem. I Göteborg kunde man bland annat träffas i Slottsskogen eller längs Rundan som låg mellan Heden och Rosenlund.
På 1970-talet växer organisationerna för homo-/bisexuella och Arne blev aktiv i RFSL i Göteborg. Fler började vara öppna med sin läggning.
– Det första homoliv jag lärde känna var ett tyst anonymt erotiskt liv i parker och pissoarer. Även om jag träffat någon många gånger och kanske haft ihop det sexuellt var det självklart att inte hälsa om vi sågs ute någonstans.
Arne refererar till historikern Svante Norrhem som har beskrivit hur gayrörelsens framväxt ledde till osäkerhet hos många bögar. De kunde inte längre ta för givet att alla andra var i garderoben. Hur visste man att killen som man hånglat med bakom en buske inte outade en på stan nästa dag? Arne Nilsson var öppen med sina vänner, samtidigt visste hans föräldrar inte om att han levde med en annan man.
I dag är det vanligare att leva öppet, men alla gör det inte i alla sammanhang. Den digitala utvecklingen har förenklat raggandet. Om vi vill ha någon på knä framför oss kan vi bara trycka på en knapp. Webb communities och appar har tagit död på mycket av den offentliga cruisingen i Göteborg, Stockholm och andra större städer. Visst förekommer det fortfarande en del ljusskygga aktiviteter på Frescati och Kärsön. Men den som ger sig i väg till Rundan i Göteborg eller Stockholms cityterminals pissoar för att få lite snabb kärlek blir nog besviken.
Det är väl på gott och ont.
– Jag tycker att det är spännande med cruising och möten i en bögpark, jag trivs med det. Då måste jag dessutom ge mig ut och röra på mig, säger Arne Nilsson.
Uppdaterad 2022-09-27
