Den av curatorn Si Han formade utställningen Secret Love öppnades i fredags på Östasiatiska. När invigningen hölls på torsdagskvällen stod förutom museet även QX och RFSL Ungdom bakom invitationen. En markering av det denna historiska utställning innehåller; konst med vilja till social förändring.
Si Han berättade vid invigningen att han började sitt letande efter samtida kinesiska konstnärer som arbetar med hbt-frågor med förhoppningen att hitta två, tre verksamma.
Stolt, och uppenbart överväldigad, kan han konstatera att denna blysamma siffra svällt till 27 konstnärer och dryga 150 verk. Konstkritiker Ingela Lind skrädde knappast på orden när hon fick äran att hålla invigningstalet. Hon jämförde Secret Love med hur Moderna Museet på 60-talet fångade upp de amerikanska PopArt-konstnärerna. Konstnärer som då inte var erkända i sitt hemland. Denna kulturhistoriska gärning lever fortfarande med i den internationella bilden av Moderna. Nu kan Världskulturmuseet Östasiatiska komma att stärka bilden av att den lilla ön Skeppsholmen har en viktig betydelse för formandet av det som blir avgörande samtida konst.
Secret Love är unik genom att för första gången i historien samla konstnärer från Kina som har det gemensamt att de ur önskan om att leva i enlighet med sin sexualitet och/eller sin könsidentitet format konstverk med social och politisk sprängkraft.
Det skall omedelbart sägas att Secret Love är en spretig utställning. Insprängt mellan museets permanent utställda föremål visas fantastisk kitsch, video, olja, tusch och traditionell kinesisk papperskonst i en djupt engagerande blandning.
Sällan har jag blivit så sprudlande glad över en konstutställning. Jag blir närmast hänförd över Lin Jinfus oljemålningar i klassisk tappning som förutom den oerhörda skickligheten plockar upp referenser från europeisk renässanskonst för att ogenerat exponera den manliga kroppen. Ett tabu här och ett tabu i hemlandet. I ett eget omslutet rum, med en soffa placerad framför hans verk On the train kan besökaren sugas in i en ögonblicksbild från ett kinesiskt tåg. Fullsatt, trångt sover de sittandes och ståendes. Och tätt samman.
Li Guangxin har tveklöst låtit sig inspireras av konstnärsduon Pierre et Gilles. I extremt efterbehandlade fotografier ser vi unga vackra ansikten med överdrivna tårar. En sorg, ett vemod som flödar. Hos den i i Stockholm och Bejing verksamme Yang Guowei är det en ung generations sökande efter egna uttryck som lyfts fram i modefotografins form. En bild bryter dock av med två män som sitter omslingrade på en parkbänk. Ett rogivande, nästan isolerat, lugn omgärdar de två männen där vi bak i fonden skönjer stadens liv.
Papperskonst, dokumentation av politiska aktioner för homoäktenskap, Wang Zi med de mäktiga repetetiva massbilderna av män där en närmast förstulen kyss bryter av den kollektiva vågen, Shi Tou med sina bilder av yin och yang som skapar helhet oberoende av kön är bara några fler exempel från denna breda utställning.
Men det som griper mest finns längst bort och längst in. Den Chicago- och Shanghai-baserade konstprofessorn Jiang Qigu tillhör de äldre av de konstnärer som ställs ut. Hans tuschmålningar visas i ett rum på tredje våningen och griper omedelbart tag med sina kraftfulla och spännande verk.
Utställningen visas till mars nästa år i Stockholm och skall sedan vidare till Göteborg. Förhoppningen är att den sedan hittar vidare ut i Europa och världen för att slutligen kunna visas även i hemlandet.
Uppdaterad 2022-10-29
