I västvärlden det vedertaget men i Ryssland är Pjotr Tjajkovskijs homosexualitet en ständigt pågående och otäck debatt full av hat. Den mest berömde tonsättaren det enorma landet i öster någonsin skådat skrev över 5000 privata brev som arkiverats vid hans museum i staden Klin, strax nordväst om Moskva.

Breven blev offentliga 2009 och där kan man läsa flera rader som aldrig tryckts på ryska, trots att breven blivit flera böcker och artiklar. Bland annat orden ”Efter vår promenad erbjöd jag honom lite pengar, som vägrades. Han gör det för kärleken till konsten och avgudar män med skägg.” Skrivet efter en träff med en ”ungdom av fantastisk skönhet”.

Kompositören av kärleksbaletterna Svansjön och Törnrosa led av sin homosexualitet. Som störst blev de psykiska problemen efter ett tilltvingat och misslyckat äktenskap. Det blev skilsmässa redan efter två månader och den store kompositören hamnade på mentalsjukhus. Där började arbetet med hans mest spelade opera, klassikern Eugen Onegin. Hans familj fördömde honom aldrig, och han stod nära sin bror Modest Tjajkovskij, som skrev libretto (texten) till några av hans operor. Till honom skrev han bland annat från ett besök i Italien: ”Klockan nio kände jag för att ta en promenad och gick ut. Några ruffiani (hallickar), du känner till sorten, gissade vad jag letade efter, och vägrade lämna mig ifred. Betet de använde för att få bytet på kroken (läs mig) var en härlig ung skapelse.”

I ett annat brev till sin bror berättar han öppenhjärtat: ”Mitt rendezvous för kvällen var bestämd. Ett sådant bitterljuvt dilemma! Till slut bestämde jag mig för att träffas. Jag spenderade två absolut underbara timmar under de mest romantiska omständigheter; jag var rädd, jag var spänd, jag fasade för minsta ljud. Omfamningar, kyssar, en fantastisk lägenhet… ömma samtal, vilken fröjd!”

Den stora kompositören levde ett liv i rädsla att bli ertappad och uthängd som homosexuell. Han dog 1893 i sviterna av kolera efter att ha druckit ett glas okokt vatten mitt under pågående epidemi i St. Petersburg. Vissa hävdar det var självmord, men sanningen får vi aldrig veta.

Året före sin död skrev han en balett och en opera med premiär samma kväll. Baletten blev Nötknäpparen, en av världens mest kända. Operan blev Jolanta, som snart blev bortglömd. Den baseras på skådespelet Kung Renés dotter av den danske författaren Henrik Hertz, och är en saga om den blinda prinsessan Jolanta vars sjukdom är en statshemlighet. Endast den äkta kärleken kan ge henne synen tillbaka. När tillfället och Greve Vaudemont uppenbarar sig tvekar Jolanta – livet som hon alltid har levt eller ett liv hon aldrig tidigare har upplevt.

Kungliga Operan sätter i oktober upp Jolanta. Att kärlek är blind var något Tjajkovskij visste. Mer än väl efter ett liv i hemlighet. Hans musik kan ingen nation någonsin censurera.

Fotnot/källa: Brevcitaten är hämtade från ”The Tchaikovsky Papers – Unlocking the family archives” sammanställt av Marina Kostalevsky, professor i ryska vid Bard Collage, NY.