Pjäsen baserar sig på en verklig historia och utspelar sig år 1888 i ett straffängelse för kvinnor. På den tiden fanns endast gemensamhetsfängelser vilket innebar avsaknad av celler. Allt gjordes tillsammans, man sov, åt och arbetade ihop. Två fångar, som hette Hökenström och Hall, hade en förbjuden intim relation och det är deras berättelse som Gertrud Larsson gjort dramatik av.
– Det fanns en tredje fånge som skvallrade om dem, att de använde ett ”manslemsliknande” föremål som de bedrev otukt med. Det här var allvarliga anklagelser som ledde till att de båda kvinnorna undersöktes av läkare för att se om någon av dem var hermafrodit.
Eftersom båda var ”normala” föll anklagelsen eftersom man inte kunde föreställa sig en kvinna penetrera en annan kvinna. Den skvallrande medfången blev straffad eftersom man menade att hon farit med osanning, berättar Gertrud Larsson.
Hon fastnade för kvinnornas öde just för att det tog en så oväntad vändning, och på samma gång egentligen väldigt sorglig eftersom vissa sexuella handlingar mellan kvinnor på denna tid var fullständigt otänkbara.
Gertrud Larsson tycker att det är relevant att lyfta fram en del av kvinnohistorien som är relativt oskildrad.
– De kvinnor som satt i fängelse var inte några ljuva varelser som sprang omkring i nattlinne, det var personer med jävlar anamma som ofta levt liv oberoende av män, berättar hon.
Pjäsens dokumentära bakgrund bygger på arkivmaterial som förhörsprotokoll och årsberättelser som fängelsets predikant skickade till Kungliga Fångvårdsstyrelsen, fakta som etnologen Pia Lundahl använder i sin avhandling ”Intimitetens villkor”. Just uttrycket ”fångvänskap” beskrev intima relationer mellan kvinnliga fångar och var något som var strängt förbjudet.
Hur kommer det sig att du skrev den här pjäsen?
– Det var under ett prideseminarium 2005 om straight acting, som Stadsteaterns chef Benny Fredriksson, på frågan hur han skulle förbättra teaterns HBT-repertoar, svarade att han skulle beställa en pjäs av mig. Jag hade länge tänkt på detta och tog chansen att skriva om de här kvinnorna.
– Pjäsen är ännu ospelad och har heller aldrig tidigare lästs högt i ett offentligt sammanhang. Jag arrangerar readingen tillsammans med Carolina Frände, eftersom vi båda är nyfikna på att höra vilka tankar texten väcker. Efter uppläsningen låter vi publiken komma till tals, det ska bli mycket intressant.
I uppläsningen medverkar: Anna-Lena Efverman, Helena Sandström, Robert Fux, Niclas Pajala, Anette Norberg, Caroline Rauf, Per Öhagen, Linda Kunze, Emma Broomé, Anne Kalmering och Gunilla Larsson.
Uppdaterad 2021-01-06
