Han slog igenom 1959 då han som först av alla stora skapade en egen Prêt à Porter-linje. Han var även tidigt ute med att marknadsföra sitt skapande med en egen avdelning på varuhus, licenser för sitt varumärke så att logotyper syntes på allt från parfymer till cigaretter.
I gaytidningen Tetu.com som hyllar honom med en stor artikel under tisdagen, citeras en artikel i Vanity Fair om hur detta tidiga ”kommersialiserande” av modeskapandet inte möttes med blida ögon av kollegorna. Han anklagades för att var udda och för att förvrida deras yrke. Men, lägger journalisten Janie Samet till: ”Han var så uppfylld av sig själv att han inte märkte av de andras förakt”.
En av Pierre Cardins mer namnkunnig lärlingar är Jean-Paul Gaultier. I en dokumentärfilm från 2019 sammanfattar han Pierre Cardins mångsidighet: ”Han är som en workshop, en chef, en affärsman, en regissör, en ambassadör, en beskyddare. Han är den första couturieren som förstått att modevisningar är projiceringar av bilder. Han är kejsaren, en erövrare”.
Pierre Cardin var öppet homosexuell men valde att under fyra år leva tillsammans med skådespelerskan Jeanne Moreau. Enligt Cardin separerade de eftersom hon inte ville ha barn. Även om hans assistent André Oliver, var hans nära vän under lång tid så valde Cardin att leva ensam. Något han såg som en förklaring till sin framgång. I en radiosändning på franceculture citeras han av Tetu ha sagt att ”Jag var attraktiv, riktigt snygg och en stilig ung man. Jag hade framgång hos män, och hos kvinnor.” Men, la han till, ”Mitt hem hittade jag i arbetet och faktum är att det är min familj.”
Cardins bidrag till det franska gay- och queer livet har främst handlat om att satsa pengar i en lokal för teater och film där queerklubben Flash Cocottes hittade ett hem och han var även ägare till festlokalen Maxim’s.
I den franska gaytidningen Tetu avslutas minnestexten med att konstatera att Pierre Cardins död innebär slutet av en era. Han blev den siste att av de stora modegiganterna från förra århundradet.
Uppdaterad 2021-01-05