Välkommet inlägg om barn och könsidentitet

Den här franska filmfestivalsfavoritens bygger givetvis mot det oundvikliga avslöjandet, och är på så sätt lite förutsägbar.
Fast även om filmens dramaturgi är beprövad så finns här ändå något nytt och spännande: Skådespelarna, främst de yngre, gör underverk med sina roller och det är oerhört gripande att se hur starkt Lauren identifierar sig med de andra småkillarna i filmen. Vilken befrielse det är att ta av sig tröjan och spela fotboll i bar överkropp. Eller att ha badbyxor när gänget drar till stranden. Zoé Héran utstrålar både vemod och oro, men ger samtidigt Laure en livsglädje som få barnskådisar aldrig ens är i närheten av att frälsa sina långfilmsdebuter med.
Regissören och manusförfattaren Céline Sciamma överraskar också genom att reaktionerna inte blir dom väntade. Sophie Cattani, som spelar mamman, visar upp en mor som förstår sin dotters dilemma, men som samtidigt vet att en charad som den som Lauren startar alltid kommer att skada henne i längden.
Tomboy är ett välkommet inlägg i diskussionen kring barn och könsidentitet, och det vore fantastiskt om inte bara hipstercineaster och queerfolk bänkade sig i salongerna.

Skådespelare: Zóe Héran, Malonn Lévana, Jeanne Disson, Noah Vero