”Jag firade med cava och genom att fuldansa till ‘Work Bitch’ med Britney”

Grattis Jenny, du fick Barnradions bokpris igår för ”Mitt storslagna liv”, hur känns det?
– Det känns fantastiskt otroligt fint! Särskilt eftersom det är barn i juryn. Det är inte bara någon vuxen som har tyckt: ‘den här boken är bra och pedagogiskt och föredömligt uppbyggd’, utan det var barn som jag riktar mig till som gillade den. Det gör att priset känns lite extra värdefullt!

Det var andra gången du fick det här priset, förra gången du vann var 2018 för din bok ”Comedy Queen”, vad är det som gör att barn gillar dina böcker så mycket?
– Åh, haha, jag vet inte. Det som jag har hört dem säga är att de är roliga och att det finns många knäppa karaktärer och att det är en spännande handling där man hela tiden vill veta vad som ska hända härnäst. Kanske är det för att jag har god kontakt med mitt inre barn (läs: är barnslig)? Jag får ju mycket brev från barn och unga i och med att jag svarar på frågor i SvD både för vuxna och unga. Så då får jag ju lite koll på vad som rör sig i deras hjärnor.

Kan du kort berätta vad ”Mitt storslagna liv” handlar om?
– Boken handlar om Sigge som är tolv år och som flyttar till Skärblacka precis i början av sommarlovet innan han ska börja sexan. Han har flyttat till sin ganska excentriska mormor som driver hotellet med det storslagna namnet The Royal Grand Golden Hotel Skärblacka, med sin mamma och sina två yngre systrar. Sigge är smart och rolig men har inte särskilt bra självförtroende eftersom han blev mobbad i sin förra skola, framför allt av den vidriga Budde som trakasserade honom bland annat för att han gillar konståkning (en bögsport enligt Budde). Sigges plan är att bli en annan person under sommarlovet, han ska bli omåttligt populär och han har exakt 59 dagar på sig.

Hur firade du det?
– Jag firade med Cava och genom att fuldansa till Work Bitch med Britney!

Du har tidigare skrivit om både självmord i ”Comedy Queen, könsidentitet i ”Brorsan är kung” och så har du skrivit det som anses som ’din mest lesbiska bok’, nämligen ”Jag är ju så jävla easy going”. Föredrar du att ta upp stora och ibland tunga frågor i dina böcker?
– Ja, när jag har jobbat med människor i terapi, eller bara pratar med folk omkring mig så blir det tydligt att vi alla brottas med något. Somliga mer och somliga mindre, det är tyvärr inte särskilt rättvist fördelat. Och vi har olika bra sätt att handskas med våra svårigheter. Jag har ofta blivit överraskad över att klienter till mig har kunnat berätta om en helt fasansfull upplevelse och därefter helt rått skämtat om den. Jag funkar själv likadant. Under tiden man skrattar så känner man inte smärtan lika skarpt och man får perspektiv på det som hänt. Självklart får man inte skämta bort det smärtsamma, men humor kan vara en sådan förlösande kraft.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Jag önskar att Trump inte blir omvald. Jag önskar att coronahelvetet går över. Jag önskar att okunniga debattörer slutar ifrågasätta och misstänkliggöra transpersoners identitet, motiv, legitimitet och existensberättigande. Jag önskar att min reumatiska sjukdom kunde gå och hänga sig.