Den här veckan sänds ett författarporträtt av den legendariske bögförfattaren Edmund White i Sveriges Radios litteraturprogram Biblioteket. Det är två av Bögjävlar-författarna, Stefan Ingvarsson och Roger Wilson, som besökt White i hans hem i USA för att prata om de skildringar av böglivet som han skildrat i böcker under de senaste 40 åren. Om bland annat nattligt sexraggande på pirerna på Manhattan, om upproret på gaybaren Stonewall, om livet efter att aids-epidemin raderat ut två tredjedelar av ens adressboken.
Varför ville ni göra ett program om just Edmund White?
Stefan: Som de bögnördar vi är har Roger och jag ofta pratat om vilka författare som skapat de bästa berättelserna om hur det har varit att vara bög under 60-, 70- och 80-talen och vilka vi skulle vilja träffa som fortfarande är vid liv. Så föddes drömmen.
Roger: Sedan är han ju ofta väldigt självutlämnande i sina böcker. Han har friskt delat med sig av både sex- och privatliv i sina böcker. Antagligen är det för att han är bög och skriver ur en bögs perspektiv som han inte fått mer uppmärksamhet och status i den litterära världen i USA.
Varför tycker ni så mycket om Edmund Whites böcker?
Roger: Vi skrev ju lite om det här i Bögjävlar-boken, att många bögar har ganska dålig koll på sin egen historia. Egentligen har det ju hänt så otroligt mycket på så enormt kort tid. Både bra och dåliga saker. Genom att läsa till exempel Edmunds böcker inser man hur otroligt snabbt samhällets syn på homosexuella kan förändras. Sedan är det ju otroligt kul att bara få nörda ner sig i böghistoria. Se vilka saker som har förändrats, och vilka som är exakt likadana i bögvärlden , då som nu. Edmund är dessutom väldigt underhållande som författare.
Stefan: Jag tror att man kan ha en mogen syn på livet som bög utan att läsa bra böcker om det, men det är att ta en lång omväg till insikt. Edmund har gjort hela sitt liv till en berättelse och i den finns de flesta frågor och funderingar som man kan ställa sig själv som bög om sig själv och sina lustar, sina nojor, sina farhågor och sina drömmar. Jag tror dessutom att det är bra att se hur snabbt vår syn på oss själva kan förändras och hur olika bögar har sett på sex och relationer under de senaste femtio åren.
Hur var det att träffa honom?
Stefan: Hans lägenhet är som en skattkammare av New York-historia, böghistoria och litteraturhistoria. Att se fotot som Robert Mapplethorpe tog på honom och Truman Capote hänga där på väggen kändes som att få beröra den tiden. Han själv var flörtig och underhållande, men samtidigt inte helt lätt att komma nära. Som journalist är man lite som ett engångsligg i hans liv, fick jag intrycket av. Man får liksom se allt och komma rätt in under lakanen, men det riktigt privata, om det finns något sådant, krävs nog en lång relation för att få se. Han är för angelägen om att det ska kännas behagligt och trevligt för dig.
Roger: Sen är det ju alltid lika uppmuntrande att träffa en homosexuell man som passerat 70, som både har pojkvän och en uppsjö med älskare. Det finns ett hopp för alla åldrande puggor där ute.
Vilken bok av Edmund White ska man börja med, om man inte läst någon hittills?
Stefan: Jag tycker att man ska ta sig tid att läsa de fyra mest kända romanerna som bildar en sammanhängande berättelse. Tyvärr finns bara den första översatt till svenska, ”En pojkes egen historia”.
Roger: Självbiografin ”My lives” är också en bra introduktion. Edmund berättar om sitt liv under kapitelrubriker som My master, My blonds, My Genet. Framför allt kapitlet My master brukar folk studsa en del över.
Stefan: Sen tycker jag att alla som är riktiga bögnördar ska läsa ”States of Desire”, hans reportageresa som skildrar puggor och deras liv från kust till kust i USA året innan hiv. Det är ett tidsdokument över ett svunnet Atlantis.
”Litteratur med livet som insats”. Ett program om Edmund White sänds i P1 måndag 9 januari 14.03 med repris tisdag 10/1 18.15. Programmet kommer också att finnas att lyssna på och ladda ner på www.sverigesradio.se/p1/biblioteket
Uppdaterad 2020-10-22
