I filmen som har premiärnu i april flyr unge Johan Sverige efter en jobbig kärleksrelation och hamnar på Franska Rivieran där han flyttar in hos Celeste, en äldre skådespelerska, och försörjs av henne i utbyte mot sex. Samtidigt ligger Johans kompis Kurt med Celestes make Jules…
Pool är ett drama, skriven och regisserad av Anders Lennberg, om trasiga vackra människor i en glamorös miljö och i huvudrollen som Johan syns manusförfattaren, regissören och skådespelaren Niclas Gillis.
– Det är något masochistiskt med Johan, han har en självutplånande drivkraft och drar sig till destruktiva människor. Samtidigt är han väldigt ensam. Boken är ju skriven i ett förstapersonsperspektiv och han går djupt in på sin flickväns familj och barndom, men skriver inte ett ord om sitt egna liv, så kanske finns där något trauma som han försöker fly undan, berättar Niclas över telefonen från New York, där han bor sedan elva år tilbaka.
Niclas hade inte läst Pool innan han blev erbjuden rollen så filmen blev första kontakten med Per Hagmans roman.
– Johan är ju en blivande författare så på något sätt handlar Pool om skapandet av en konstnär, Per Hagmans alter ego. Genom sitt yttre får han tillgång till den här världen, men han hör inte riktigt hemma. Jag tror han inträder den mer som en deltagande journalist, eller voyeur.
Känner du igen dig i Johan?
– Jag flydde själv Sverige som tonåring då jag flyttade till New York för att bli manusförfattare och regissör. Väl där blev jag spottad som modell, vilket öppnade dörrar till en helt annan värld. Som författare tror jag att man dras till extremerna.
Thailändske skådisen och modellen Nino Wongchaiseree spelar Kurt, Johans nyfunna kompis.
– Kurt beskrivs vara på en “utökad semester” och vet att verkligheten tar vid när pengarna är slut. Han har inga ”måsten” och varken jobb eller bekymmer. Jag som är från Thailand är uppvuxen med att ha den attityden omkring mig, då många lever så där. Alltifrån backpackers till unga män och kvinnor som vill njuta maximalt av sin utlandssemester lever mer i nuet, vilken Kurt också gör.
Nino, varför tror du Kurt till den betydligt äldre Jules?
– Kurt är smickrad av Jules uppvaktning och vet att han är nycklen till pengar och lyx. Utan Jules skulle han och hans vänner knappast ha tak över huvudet. Med det sagt har jag inte sett Kurt som gay utan mer att han använder sitt yttre och sin charm oavsett om det är med män eller kvinnor. Filmen handlar om att vara ung, att experimentera och fri att göra vad man vill innan vuxenlivet tar vid.
Varför tror ni Johan och Kurt är polare?
– Jag tror att Johan dras till egna och udda karaktärer, men med det sagt betyder det nog inte att han respekterar dem…, säger Niclas.
Nino fortsätter:
– Kurt känner igen sig i Johan, båda är unga i främmande land och det enda Kurt kan ge Johan är kontakten till Celeste, vilket gynnar Kurt själv och det leder oss in i filmens kärna.
Inspelningarna ägde rum på Franska Rivieran i ett hyrt hus som ska föreställa Celestes och Kurts, med en pool som syns frekvent i filmen. Regissören Anders Lennberg ville att det lilla teamet skulle komma så nära varandra som möjligt och under flera veckor bodde de ihop och filmade till sena kvällar.
– Vi fick tid att utforska staden, karaktärerna och varandra. Det blev mycket whiskey och cigaretter. Anders prioriterade konstnärlig frihet, och jag tror att vi alla fick möjligheten att verkligen finna våra roller, berättar Niclas.
Nino håller med:
– Det var en fantastisk upplevelse. Kurts scener spelades in under tre veckor efter noggranna förberedelser, då jag hade långa monologer på tre olika språk, vilket var extremt utmanande.
Just nu håller Niclas Gillis på att flytta hem från New York för att regissera film i Sverige.
– Det är med lite blandade känslor. Nu har jag bott i Amerika i elva år och ser fram emot att bo i Sverige ett tag. Som Per känner jag mig som en ständig resenär; aldrig en konstant, alltid drivved, som LeMarc uttryckte det.
När Niclas flyttade till New York som 19-åring blev han upptäckt som modell och har plåtats för både Prada och Calvin Klein, en spännande kontrast mellan författarens djup och modellens yta han delar med Johan i Pool.
Måste objektifiering alltid vara något negativt?
– Ja, det tycker jag nog. Som människa bör man uppskattas för sina intentioner och handlingar; inte det skal man fötts in i. Jag känner ofta att vi är fängslade själar: om ens yttre överensstämmer med dagens ideal blir man fördelaktigt behandlad, om inte blir man utfryst. Oavsett är det missvisande. Det är väl det Pool handlar om… flugorna runt ljuset.
