Hej Johan, grattis till att din bok Hästpojkarna blivit nominerad till Nordiska rådets litteraturpris! Hur firade du det?
–
Jag drack champagne, käkade gott, och grät en skvätt när jag läste den fina motiveringen från juryn.
Berätta för de som inte vet, vad handlar boken om?
– Den handlar om Anton som 2014 nyligen tagit studenten och fått jobb inom hemtjänsten. En av dem han besöker är Alexander Kovac, en snart hundraårig man, som inte pratar och som vägrar lämna sitt kök. I gubbens vardagsrum hittar Anton foton på hästar och cirkusartister, och ett brev från Gestapo, och undrar: Vad har den här gamle mannen levt för liv egentligen? Boken utspelar sig också i trettiotalets Berlin, där två unga cirkusryttare hittar sin flock på den mytomspunna och normbrytande gayklubben Eldorado, som fanns på riktigt. Men just som killarna hittat en miljö där deras kärlek är möjlig att uttrycka, tar nazisterna makten och samhället hårdnar snabbt omkring dem. Den beskriver paralleller med vår tid, där Anton och hans pojkvän kan visa sin kärlek öppet, men där högerpopulismen håller på att få ett allt starkare fäste.
Prisutdelningen är i Reykjavik i oktober. Har du börjat fila på ett tack-tal?
– Ha ha! Nej … men när det här väl börjar sjunka in så får jag väl sätta igång och fila på ett. Det är ju ett tag kvar.
Om Hästpojkarna skulle bli film, vilka skulle spela huvudrollerna då om du fick bestämma?
– Hmm … gärna Timothée Chalamet, och kanske Brandon Flynn (13 skäl varför) i rollerna som Hästpojkarna, och Jamie Clayton från Sense8 som Miss Eldorado… Sen borde det finnas någon roll för en av mina nya favoritskådespelare – Adèle Haenel (Porträtt av en kvinna i brand).
Du är gift med Mats Strandberg som också är författare, har ni pratat om att skriva nåt ihop nån gång?
– Ja, det har vi, och det vill vi. Vi ska bara hitta det rätta projektet.
Till sist, vad sysselsätter du dig med i corona-tider?
–
Läser, promenerar, äter godis, kollar på film. Men jag är faktiskt tjänstledig från Teater Barbara där jag annars jobbar, och sitter och skriver på min nästa roman.
Hästpojkarna är en angelägen och skakande roman med oroande paralleller in i vår tid. Den beskriver ett historiskt förlopp, men ger också en insikt om hur snabbt den frihet som funnits kan gå förlorad. Den är rik på dimensioner och vittnar om ett enormt researcharbete. Men framför allt är den välskriven, med ett språk som talar till alla sinnen. Ehn briljerar i ömsinta skildringar av tröstande händer och sinnliga beskrivningar av det taktila och fysiska i häst- och cirkusliv. Han fångar sina läsare från första sidan och ända fram till det överraskande men ändå så väl förberedda slutet.
