”Briljant, Sissela”

Det är tio år sen sist. Då hade Sissela Kyle premiär på sin föreställning ”Dina dagar är räknade”. En föreställning som spelades över 150 gånger. Det var en supersuccé. Och nu är det dags igen. Gårdagens premiär av Sisselas ”Etta på listan” hölls på Scalateatern i Stockholm och det var fullsatt till sista bänkraden. Sissela har greppet om premiärpubliken redan när hon kliver upp för scentrappan från parketten, jubel utbryter och Sissela hälsar oss välkomna i en fyndig och lekfull öppningsprata på rim.
Sen följer 90 minuter av monolog, dialog, listor, sång och ordvitsar. Massor av ordvitsar.
Det är smart och klokt. Det blir aldrig allvarligt, men både insiktsfullt och eftertänksamt. Men mest kul. Väldigt kul. Publiken sitter med ett ständigt leende mellan gapskratten.
Sissela sjunger fast hon inte kan, det är Bowie och Scott McKenzie. Men själv säger hon att hon sjunger indie-pop, ”akta dig Håkan Hellström, här kommer Kyle, Ullevi får bygga ut”.
Med sig på scenen har hon Sara Niklasson, en superbegåvning som verkar kunna spela vartenda instrument som nånsin uppfunnits. Hon finns där hela tiden, som ett musikaliskt bollplank. Sissela både dyrkar henne och kör med henne.

Sisselas ”Etta på listan” är precis så bra som jag hoppats. Ja, till och med bättre. Det är så begåvat och välskrivet, med ett manus och en tajming som är briljant. Och trots att vi är en fullpackad salong så är vi så nära Sissela, det blir intimt.
Vi – publiken – är etta på hennes lista säger hon. Vi tror henne.
”Själv är jag Sveriges fjärde roligaste kvinna”. Hon kom fyra på en lista över Sveriges roligaste kvinnor 2006, berättar hon. Ulla Skoog, Reuter och Babben kom före. Och så hyllar hon kvinnorna i historien som hon beundrar, älskar och inspirerats av. Hon härmar dem på löpande band.
Men innan dess har vi fått veta att Sissela hatar gåtor och att se sex på film, att gröna marmeladkulor är etta på listan över äckligaste godiset, hon härmar troll-porr så publiken skriker av skratt, spelar Fröken Julie på franska och ställer sig frågan vad det egentligen betyder att vara sig själv. Det handlar om allt och inget. Om livet i stort och smått. Sissela tar oss hela tiden framåt men kommer ofta in på nya sidospår och svänger av lite här och där, och vi hakar på. Det är en ren njutning att se.
Och när jag lämnar Scalateatern på kvällen och skyndar hem genom duggregn och höstkyla känner jag mig lite lyckligare än jag var när jag kom dit.