Hon har lett QX-galan sex gånger, blivit årets hetero och delat ut pris fler gånger än nån annan. Hon har varit älskad kvinnokampskvinna i Fröken Friman och charmig tjuv i Kristallen-prisade Enkelstöten – och i juli hade hon sommarens bästa sommarprat, direktsänt dessutom. Nu är Sissela Kyle aktuell i en ny egen föreställning, ”Etta på listan” och det är den vi ska prata om när vi ses över en frukost hemma hos henne. Men innan jag åker dit sms:ar Sissela självklart en lista – en inköpslista.
”Ost och lite bröd” står det.
Jag gör som hon ber mig, handlar och tar sedan bussen till kanalen vid Hammarby sjöstad dit hon nyligen flyttat.
– Visst är det fint, strålar Sissela när hon visar mig runt.
Det är en hörnlägenhet med utsikt över kanalen och Danviksbron. Ingen insyn. Hon har rivit väggar, ändrat om, bytt plats, renoverat och platsbyggt bokhyllor. Här trivs man.
– Ja, det gör man. Här kan jag sitta i hörnet i en gungstol tills jag blir 100 och titta på båtar och broöppning, jättespännande!
Hon säger att hon flyttade eftersom hon behövde en förändring i livet. En slags nystart. Hennes mamma, som bodde i lägenheten under henne på Södermalm, gick bort för några år sedan, sen dog hennes vän Benny Fredriksson som hon så drabbande pratade om i sitt sommarprat. Dessutom har hon blivit mormor.
– Jag kände när jag gick runt i min lägenhet på Söder att jag var färdig, jag hade bott där i 30 år, det var dags för nåt nytt. För nya rutiner. Nya gator. En ny miljö.
Så nu sitter vi här, frukosten uppdukad, ost, bröd och kaffe på bordet. Och Sisselas egengjorda persikomarmelad.
– Jättegod, säger hon och pekar på den. Gjord i Stjärnhov.
Jag smakar och håller med. Klar etta på min lista över marmelader.
”Etta på listan” är skriven av Calle Norlén och Sissela själv, hon berättar:
– Ursprunget till föreställningen, och varför jag ville göra den, kommer av att jag känner en slags upplevelse av tidlöshet. Jag har en stark känsla av att vara både barn, ung, gammal och ännu äldre på en och samma gång. Jag lever ju med så många som inte finns längre. Där nånstans tog vi avstamp, en slags upptäck att man inte slutar vara ung bara för att man är gammal. Om ”Dina dagar är räknade” var en slags sorg över att livet skulle ta slut, är ”Etta på listan” mer en glädje över att livet fortsätter, tills det tar slut (skrattar).
– Calle och jag har ju skrivit och bollat texter under hela våren. Sen har vi träffats i Sitges och på mitt lantställe i Stjärnhov och skrivit och ändrat och skickat fram och tillbaka tills vi fick ihop ett färdigt manus.
Förra föreställningen, ”Dina dagar är räknade” från 2007, var en braksuccé, Sissela åkte på turné och den spelades 150 gånger runt om i Sverige. Det var något nytt.
Nu väntar ”Etta på listan”, varför har du valt att kalla den så?
– Ja, dels för att det hela tiden dyker upp listor i mitt liv, ”vi gör en lista”, ”vi skriver en lista”. Det är listor överallt. Och nu när jag kallat den ”Etta på listan” så hör jag listor överallt, senast på dagens eko häromdagen, ”idag kan vi presentera listan över…”. Och så är det ju ett lite kaxigt namn.
Gör du själv listor?
– Hela tiden. Gör inte du?
Jo.
– Du ser. Det gör vi nog alla, jag förstår inte hur man kan leva utan listor (skrattar). Och så gillar man ju att stryka saker på listan. Ibland kan man till och med lägga till något på listan som man redan gjort bara för att få stryka det och känna sig duktig. Jag tror listor är ett grundläggande sätt att hantera en kaotisk och osystematisk omvärld helt enkelt.
– Jo, jättesvårt. Det är svårt nu med. För nu vill jag ju berätta saker, men samtidigt vill jag inte avslöja något. Det blir liksom mer att man får säga, ”det kommer att bli jättekul, men jag kan inte säga varför, bara lita på mig”(skrattar).
Och det kommer att bli kul. Sissela berättar att det blir lite som en revy med olika små nummer, hon kommer härma personer och spela olika roller. Det blir hennes egna analyser och tankar om vår samtid, om saker hon funderar på och stör sig på – och så blir det musik. Hon har med sig Sara Niklasson som kan spela i princip vartenda instrument som finns, och Sissela ska sjunga.
– Nu vill jag bara säga att jag aldrig skulle ta betalt för att folk ska få höra mig sjunga, nu får man det liksom på köpet så att säga, men det är ju ingen konsert (skrattar). Det blir gamla låtar med nya texter av Calle Norlén som är etta på alla listor över att skriva sångtexter.
En annan lista som Sissela presenterade var när hon var med i Nyhetsmorgon och pratade om sin föreställning. Sissela hade förberett en lista på ämnet ”saker jag vill undvika”. Den löd.
1. Att jobba med dumskallar.
2. Att umgås med tråkiga människor.
3. Att äta äcklig mat
– Jag tycker det är en ganska bra lista. Jag tänker på det när jag äter nåt äckligt, men varför gör jag det här? Jag som älskar god mat, så nej tack, bort med det. Det handlar om att ta vara på livet.
Och det gör hon. För några år sedan köpte hon till exempel en lägenhet i Antibes på franska rivieran. Eller ”Tibban” som vi säger den här morgonen.
– Jag och min kära Per åker dit i slutet av oktober igen, vi tar tåget ner.
Oj, tåg? För att det är kul eller för Greta?
– Vi har nog lite dubbla agendor, Per gör det definitivt för Greta, jag gör det för att jag älskar att åka tåg. Min farfar var ju stins, och min pappa var en hängiven anti-bilist. Det var mycket min pappa inte tyckte om men bilar hatade han. ”Det är grunden till den egoistiska människan” sa han. Och det ligger nåt i det.
Hur lång tid tar det att åka till franska rivieran från Stockholm?
– 38 timmar. Det är lite byten och lite krångel att boka men det finns en app som heter rail planner som hjälper en.
Tillbaka till Sisselas föreställning. Jag frågar om hon är nervös.
– Ja, det känns både nervöst och pirrigt, men mest kul och lite overkligt. Klart jag vet att jag fixar det, men jag vill inte bara fixa det, jag vill att det ska bli brakbra, förra föreställningen var brakbra, och det här vill jag ska bli brakbra på ett helt annat sätt. Det är utmaningen, att inte nöja sig med att det blev bra. Det ska liksom var så roligt att ’jag dör var bra’. Jag vill känna att jag tagit ett kliv framåt.
Sissela trivs med att slänga sig ut och utmana sig själv. Att våga röra sig i gränslandet där det kan gå fel.
– Ja, ibland kan jag tänka, ’men varför ska jag utsätta mig för det här och ställa till det. Jag har det ju så bra’ (skrattar). Så kan jag uppriktigt känna. Men jag gillar ändå att utsätta mig för det, som att jag gjorde mitt sommarprogram i direktsändning. Jag tycker om det, när man kan känna ’nu kan det gå fel’, där trivs jag.
– Och särskilt i den här tiden vi lever i där allt är ordnat och medvetet med poddar och allt är förinspelat och tillrättalagt. Då känns det skönt att släppa taget och ge sig ut i gränslandet där något faktiskt kan hända.
I din förra föreställning fick vi möta gaykillen Carl-Magnus, ett nummer du sen även gjorde på Gaygalan, är det något hbtq i föreställningen den här gången?
– Hela jag är ju hbtq (skrattar). Nej, men det är inte något specifikt nummer i föreställningen som är hbtq. Jag känner att tiden är annorlunda idag. För 12 år sedan stack det ut, det var ett statement, det skulle det inte göra idag på samma sätt. Samhället har förändrats. Det har på många sätt gått framåt.
– Men jag tror ändå att alla hbtq kommer känna sig hjärtligt välkomna om man säger så (skrattar). Jag menar, Calle Norlén är ju en stor del av föreställningen. Och jag vill verkligen säga hur glad jag är att jobba med honom, vilken fantastisk tillgång han är. Calle är så otroligt bra, och jag är ju också så otroligt bra (skrattar). Vi är ett bra par helt enkelt, och han har en enorm språkkänsla, och en humor som genomsyrar allt. Jag kan icke nog berömma Calle Norlén.
– Och det. Tycker jag. Ska stå. I tidningen!
Uppdaterad 2019-10-03
