Han är mad about the boy

Schweizaren Steven Gallavin har alltid attraherats av män och jazz och har nu lyckats kombinera de två. I videon till första singeln Mad About the Boy är det dragqueens som framför det rökiga jazzspåret.

– Jag inspirerades av George Michaels ”Freedom” där supermodeller mimar till texten, och visste att mina vänner på kabaretbaren Chez Maman i Bryssel var helrätt för jobbet, säger Steven Gallavin.

Varför just jazz?
– Sedan barnsben har vokaljazz kunnat nå alla mina känslor, från glädje till kärlek till sorg.

Gallavin växte upp med en jazzsjungande mor hemma i Lausanne. När han senare upptäckte att en del jazzkompositörer var homosexuella, och att låtarna handlade om deras älskare

– Om du lyssnar på låtar av Cole Porter, och betänker att han levde öppet homosexuellt efter det att han skilt sig, så blir de plötsligt provokativa. Just One of Those Things blir ett one night stand.

Mad about the boy är en av många klassiker på Gallavins album med samma namn, fyllt av låtar med homosexuella undertoner. För hans egen del är det Lover Man som är särskilt stark och påminner om hur han upptäckte sin homosexualitet som ung.

– ”I go to bed with a prayer that you’ll make love to me, strange as it seems.” Jag hade en så stark dragning till män, men hade fortfarande den normativa tanken att män ska vara med kvinnor. Som ung var det hela mycket märkligt för mig, och den här låten kändes så sann.

Samtidigt menar han att homosexualitet fortfarande är ett tabu i jazzkretsar och att många spelplatser tackat nej till en man som sjunger om män. Prideaktuelle operasånintervjuades i QX om sin skiva med arior som hyllade mannen.

– Jag funderar på ett samarbete med en kvinnlig vän. En duett med man och kvinna kanske gör folk mer bekväma.

Hur ska ditt album bäst avnjutas?
– I dämpad belysning, med levande ljus och ett glas vin.

Hur är mannen du är mad about?
– Fantastisk, och honom har jag redan. Han är verkligen The Man I Love.