Det pågår en smärre HBTQ-stämplad kulturrevolution just nu i Sverige. Fyll din kalender med gay och queera scen- och konstupplevelser innan våren slår uti full blom!
Börja i Stockholm med Jonas Gardells senaste och enormt påkostade show ”Queen of fucking everything”.
Har du sett och uppskattat Jonas shower tidigare så kommer du garanterat känna igen dig på ett tryggt sätt. Berg-och-dalbanorna med tvära kast mellan galen humor och djupaste allvar; Jonas mest briljanta signum på scen. Titeln är självironisk även om det nog finns en gnutta sanning i att Gardell är drottningen av allt – garanterat i alla fall under showen, men med sin enorma bredd i skapande så är han drottninglik även utanför scengolvet.
Påkostat, ja. Jonas Gardell berättar själv några gånger om hur dyrt showen är och då framförallt de handmålade kulisserna som han städslat Martin Jacobson (som för övrigt visar sina trollska konstverk på Vandalorum i Värnamo fram till den 12 maj).
När Jonas släpper fram sina kollegor blir det helt magnifikt. Ulrik Munther är så skört stark att publiken inte helt förvånande möter honom med jubel. Så bög Jonas är har han såklart hittat de bästa av bästa sångerskorna, denna gång Jessica Heribertsson, Johanna J:son Lindh och Joanna Pererea. Och så orkester, vackra Dragqueens och dansare.
Har du inte sett Jonas Gardell på scen förut är Queen of Fucking Everything en perfekt sammanfattning av hans tidigare scenshower adderat med extra glittriga och fjädriga toppar. På grund av den enorma scengrafin kommer föreställningen ”bara” spelas i Stockholm och senare Göteborg, så sitt inte i Ludvika och vänta på bättre tider. Ta tåget.
Du kommer ut från Cirkus några gram smalare av allt skratt och många kilo tyngre av alla kloka budskap och starka känslor du fått med dig.
Stanna kvar i Stockholm och kombinera med Moderna Museet där en stor utställning med de brittiska konstnärsparet Gilbert & George just öppnat. Två homosexuella mäns kommentarer i storformat. Kommentarer om det köttsligt ruffa och ogenerat kroppsliga presentera i grällt färgsprakande kollage. I 40 år har de nu 70+ åriga männen Gilbert Prousch och George Passmore arbetat ihop och skapat rubriker genom sina idolbilder av tuffa grabbar, piss, blod, sperma och skitkorvar. Alltid presenterat och förklarat av de två i deras korrekta kostymer och återhållsamma tonläge. Senast de hade en stor utställning i Sverige var 1997 på Magasin 3. Passa på nu när de äntligen är tillbaks.
Inte lämna Stockholm ännu tack – för nu när Stadsteatern renoveras så flyttar föreställningarna ut på nya spännande spelplatser. På Teater Giljotin vid Sankt Eriksplan spelas en av den franske författaren Jean Genets klassiker, Jungfruleken, i regi av Richard Turpin. Robert Fux spelar hembiträdet Claire, Robin Keller hennes syster Solange och Åke Lundqvist spelar Madame.
Som alla Jean Genets verk, i form av film, teater eller, kanske framförallt litteratur är detta om möjligt ännu mer köttsligt än Gilbert & Georges konst.
I Jungfruleken möter vi de två pigorna Claire och Solange som iscensätter, natt efter natt, en sadomasochistiskt ångande lek om kampen mellan Madame och hennes piga där till slut pigan är tänkt att segra genom att döda sin matmor. Det är spott och det är rosor, det är mord och det är upphetsade drömmar om att hamna på straffkolonin i Guyana.
Alla dessa komponenter återfinns i Jean Genets böcker, hans film Un Chant D’Amour, liksom i filmatiseringar som de av Rainer Werner Fassbinder (Matrosen och Stjärnan) och Todd Haynes (avsnittet ur Rosenmiraklet i filmen Poison. Miraklet där den bespottade och förnedrade pojken omvandlar förnedringen till sexualitet och skönhet och spottloskorna blir till rosor… ganska så tvärsäker på att Jonas Gardell i hela sitt konstnärskap inspirerats av just denna tematik hos Jean Genet).
Jungfruleken sattes upp första gången 1947 baserad på en verklig händelse där två hembiträden mördat sin husmor. Även om pjäsen idag lätt kan tolkas utifrån vår tids genusdebatter, var Genet intresserad av sexualitet och maktordning som snarare handlade om klass än om kön. Men att Jean Genet blivit mer aktuell på senare tid, med nyutgivning av hans böcker och nu uppsättningen av Jungfruleken är välkommet. I en tid då livets orättvisor lätt hamnar i en poänguppräkning av rätt eller fel, behövs det komplicerade och drömska underifrånperspektiv som Genets arbeten gav. För livet och människan är mer komplicerad än vad en lagtext kan uttrycka.
Nu så tar vi oss vidare ut i världen Sverige. I Norrköping hade Östgötateatern i helgen som gick premiär på sin uppsättning av Richard O’Briens musikal Rocky Horror Show från 1973. En rejält galen kultklassiker om den söta transvestiten från planeten Transsexual i solsystemet Transylvania.
Undrar vad människan hade i pipan när han skrev den här musikalen!
Älskad från start, ännu mer älskad när den blev film med Tim Curry i huvudrollen. Det helylle-amerikanska paret Tommy (David Sigfridsson) och Annika (Elin Skarin) som efter bekymmer med bilen hamnar i ett gammalt slott där Frank n Furter (Camilo ge Bresky) skapar vackra frankensteinska män och dödar dom när han förlustat sig färdigt, eller de mopsat upp sig… Galet, underhållande och fullständigt logiskt att visningar av filmen invaderas av hängivna fans som kan varenda replik, varje sång och har med sig lika mycket rekvisita som vore de på väg till Läderpåsken i Berlin.
Östgötateatern gör inga besparingar på sin uppsättning. Den scenografiska lösningen är både snygg och imponerande. På premiären kom föreställningen ingång på allvar efter paus. Alla på scen verkade då ha släppt de hämningar som är strikt förbjudna i denna musikal. Som publik glömde vi då bort att jämföra med filmens karaktärer. Nu när de är igång finns alla förutsättningar att de kör hårt redan då ridån går upp.
Boka föreställningarna i Norrköping den 15:e eller 22:a februari alternativt 1 mars och i Linköping dem 5:e respektive 26:e april eller 10 maj. De kvällarna blir det Franks after party efter föreställningen och du kommer såklart uppklädd till tårna!
Och bokar du i Norrköping så passa på att se utställningen 100% Kamp på Arbetets museum. Ett nedslag i olika minoriteters kamp med upplyftande nedslag i historien. Kanske inte den mest heltäckande eller djuplodande utställning som byggts, men något lovvärt som förhoppningsvis inspirerar till mer genomtänkt och genomarbetat framöver.
Och glöm inte att boka upp dig på musikalversionen av Ettore Scolas helt fantastiska film En Alldeles Särskild Dag. Lite läskigt, men intressant, att göra musikal av berättelsen om hemmafrun och den homosexuelle mannen på väg att deporteras i det fascistiska Italien då Hitler besöker Mussolini. Premiär den 2 mars. Kan vara klokt att inte jämföra med filmens Sophia Loren och Marcello Mastroianni utan se den i den version av berättelsen som Helsingborgs stadsteater i samarbete med Malmö Opera erbjuder.
Uppdaterad 2022-10-29
