När Lola gör entré har hon precis gjort sitt livs sista föreställning, men så upptäcker hon att publiken inte har gått hem. Eller är allt bara en hallucination framkallad av whisky, lugnande tabletter och Lolas starka minnesbilder från ett långt liv i samhällets och estradernas utkanter?
QX träffade Tommy Körberg för att ta reda på lite mer om vem Lola är och står för.
Hur skulle du själv vilja beskriva Lola?
– Lola är en människa som har fattat ett beslut. Hon vet ju att när man är i hennes ålder så är det svårt att få jobb i underhållningsbranschen, den är ju väldigt åldersfixerad. Tiden har sprungit ifrån hennes sorts musik, och hon har därför tvingats uppträda på rätt obskyra klubbar i städer som Berlin, Paris och Madrid.
Vad är det för beslut?
– Hon har ju fått sparken och därför bestämt sig för att ”nu får det vara bra”. Efter föreställningen åker hon hem och tar livet av sig. Det är ingenting vi direkt poängterar, det får man förstå om man vill. Jag tycker det är bra att det hänger lite i luften.
Vad har du för känslor för Lola?
– Jag tänker på varför inte omvärlden har gett henne chansen att få vara den hon vill vara. Jag känner medlidande med Lola, men tycker inte synd om henne.
Lola är transvestit, inte transsexuell?
– Ja, men från början ville Sunil Munshi, som skrev ursprungsmanuset redan när han gick på scenskolan, att Lola skulle vara en transsexuell som gjort en könskorrigering till kvinna. Men jag tyckte det var bättre med Lola som transvestit, som med hennes ord ”byter om ibland för att må bra”. För att hitta sig själv. Jag minns att det fanns en klubb i en källare bakom Dramaten dit Djursholmsdirektörer och andra kom för att sminka sig och byta om till kvinnor. Där satt de och pratade ett par timmar innan de sminkade av sig och tog på kostymen igen.
Och inte heller är väl Lola en typisk dragqueen?
– Nej, hon är cabaretartist. Till skillnad mot de flesta dragqueens så kan hon ju faktiskt sjunga, ha ha.
En person som bidragit en hel del till föreställningen är Björn Ulvaeus, hur kom han in i bilden?
– Jag kontaktade Björn och frågade om han kunde skriva text till en av låtarna jag plockat ut, och som visade sig vara en av hans favoriter, så han blev helt exalterad. Det slutade med att han skrev åtta texter! När jag först berättade vad föreställningen gick ut på sa han ”Du är modig du”, ha ha. Björn var skitnervös inför premiären, och det var jag också. Vi visste ju inte hur föreställningen skulle tas emot, det var ju ett helt nytt grepp. Men jag hade ändå en känsla av att det skulle gå hem.
Ja, ni fick ju fantastiska recensioner!
– Ja, översvallande, men jag tar ändå alltid åt mig av det lilla negativa som finns mellan raderna. Fast när jag har åkt spårvagnen hem efter föreställningen har jag bara fått fin respons av mina medresenärer. Och Christer Lindarw, som såg premiären, har sagt att han ska komma och se föreställningen igen. Så han tyckte om den, men kommenterade min sminkning med orden ”Gud vad ful du är!” ha ha.
Pär Jonasson
(Läs hela intervjun med Tommy i QX november som kommer ut på onsdag)
