Marcus Jarl jobbar till vardags som specialistsjuksköterska på Södersjukhuset. Men vad många inte vet är att han på fritiden suttit och skrivit på sitt första manus till en bok. En bok som till stor del utspelar sig på ett sjukhus. I november förra året fick han bokkontrakt och nu finns den ute.
Marcus, berätta om boken Tusen bitar.
– I korta drag kan man säga, ”vad skulle hända om du fick reda på att du fått ett hjärta från nån du hatar”, och i min bok handlar det då om en homofob som genomgått en hjärttransplantation och får reda på att han fått ett böghjärta.
Hur är det nu, får bögar donera sina organ, vi får ju inte ens lämna blod?
– Alltså, reglerna kring just donation är lite luddigare än de är om att lämna blod. För blod får vi ju inte lämna, i alla fall inte på samma villkor som heterosexuella. Det är tydligt. Men vid donation sker alltid en individuell prövning sa en transplantationskoordinator jag intervjuade inför boken. Han menade på att det till och med var en ickefråga. Man gör en bedömning där man väger nyttan mot risken och jag gissar att den som behöver ett nytt organ inte är så kräsen om valet annars är att inte överleva.
– Men det finns folk som tackar nej till organ av religiösa skäl eller som bara har en annan åsikt. De dör liksom hellre än tar emot blod eller ett organ. Och på mitt jobb har vi varit med om att föräldrar lämnat kvar sina barn när barnet fått blodtransfusion och inte kommit tillbaka. ”Det är inte vårt barn längre” har de sagt.
Är det inte enorm sekretess kring donation, man får väl inte reda på vems organ man fått, eller?
– Precis, många har sagt, ”men hur kan du komma runt det där i boken, alla donatorer är ju bara siffror i ett system”. Men det går, om man tänker efter så är det rätt lätt att komma runt det, framför allt om man jobbar på sjukhus…
Och just hjärtat är ett tema i boken.
– Ja, man får följa två olika par som är trasiga på olika sätt. Och när man hör titeln på boken så tänker ju de flesta på låten ”allting kan gå i tu, men ett hjärta kan gå i tusen bitar”. Och boken handlar om brustna hjärtan, krossade hjärtan, sjuka hjärtan, man får lämna ifrån sig sitt, det är hjärtan som läker och som är starkare än man tror etc. Och så ställer man sig frågorna, får alla donera sitt hjärta och framför allt, är alla värda ett nytt hjärta?
Boken är helt klart en bögroman säger han.
– Det är ju ett bögpar som står i centrum, den tar upp komma ut-biten, föräldrar som kanske inte är helt accepterande, samhällssaker som bögar går igenom, men det är inte så mycket sex, det är mer kärlek och hångel. Marcus berättar att hans mamma har läst boken – och både godkänt den och gråtit…
– Faktiskt så har alla läst den sagt att de bölat sig igenom 50% av boken. Det är väl den största bekräftelsen man kan få tänker jag, att man lyckas få folk att gråta. Nån sa att om du gråter när du läser så betyder det att nån har gråtit när dom skrev det. Och som jag har gråtit…
Hur involverad har du varit i bokprocessen?
– Jag har haft ’final say’ i det mesta, och jag fick även välja vem som skulle göra omslaget och jag älskar resultatet, både hjärtat och ormen är med.
Ormen?
– Yes, ormarna i min bok representerar en person som har grav ångest. En patient förklarade för mig hur det känns att få ångest, ”det är som om ormar kryper upp längs byxbenet och jag vill bara slå bort dem”. Och kanske finns det en anledning till att huvudpersonen i boken ser just ormar, säger Marcus och ler hemlighetsfullt…
– Det var en amerikan jag känner som berättade att man i USA säger att ”bögar väser som ormar” då de ofta läspar med s-ljudet, lite väsande…”Hissing like snakes.” Det hade jag inte ens tänkt på. Ormen representerar ju annars ondska, djävulen, lockelse och även sexualitet.
Om Tusen bitar blir en succé och kanske även en film eller tv-serie i förlängningen, vem ser du i huvudrollerna?
– Ok, drömscenariot: Bögparet skulle jag vilja spelas av Adam Lundgren och Sverrir Gudnason. Homofoben tror jag att Jonas Karlsson hade spelat perfekt obehaglig och jag har alltid sett hans fru i boken som Eva Röse. Sen har jag en perfekt roll för Lena Endre. Så ring mig (skrattar).
Är du nervös inför recensionerna?
– Nej, jag är mer nervös att det inte ska komma nån recension alls (skrattar).
