På Intimans scen i Malmö korsas manliga kroppsbyggarmuskler i skumplast med hejdlösa sminkningar och klänningar värdiga en billig dragdrottning på 70-talet. Den vita sidans soldater står mot en ensam röd kvinna med barn under finska vinterkriget, norsk klämkäckhet på fjälltur möter svensk vardaglighet. Det är bara några av ingredienserna när det nordiska teaterkollektivet Subfrau dissekerar 2010-talets vita kvinnliga medelklass, dess historia och dagsläge. De berättar om medelklasskvinnor som har allt, men ändå går i väggen på väg mellan spahelg och gourmetmiddag, det spännande jobbet och heterorelationen där tjejerna drar det tyngsta lasset. Det är bitvis fantastiskt och bitvis ofärdigt. Det queera ligger i leken med kön och könsroller, men någon gestaltning av samkönat begär finns inte i föreställningen
Skådespelarna träffades när de utbildade sig i Finland, men kommer från hela Norden. Lager på lager av kroppar och kostymer skalas av under den timslånga föreställningen. Under klänningen finns karliga muskler och slappa snoppar som ger skådespelarna chans att driva hejdlöst med medelålders heteromäns Lundell-Persbrandt-komplex. Och precis när man tröttnat fullständigt på den stereotypa gestaltningen av manlig självupptagenhet drar skådespelarna av sig skumplastmusklerna. Enkla vita undertröjor signalerar en kvinnlighet som inte behagar. Sedan låter skådespelarna sina karaktärer ge sig ut på sexköpsresa till något fattigt land. Kåta tanter med feta sedelbuntar plockar med unga män till charterhotellet. Sammantaget ventileras en hel massa kvinnlig frustration i en hejdlös förpackning.
Uppdaterad 2018-04-11
