Perserkungen Xerxes har alltid porträtterats annorlunda. I SVT:s kultserie från åttiotalet med samma namn stormade Benny Haag runt och rykte tvättråd ur tonårstrosor. I Zack Snyders sexiga tvättbräde-drama om de tappra ”300” rullade kostymören stackaren i en tunna guldfärgat lim och NK-bijouterier innan han fick nöjet att besegra spartanerna med Gerard Butler i spetsen. I Händels opera sjungs och gestaltas han av en kvinna.

Kastrerarna lade i slutet av 1800-talet kniven åt sidan och låter sedan dess killarna ha sina kulor kvar. Därför sjungs titelrollen som Xerxes och hans bror Arsamenes idag av kvinnor, två så kallade ”byxroller”. Sopranstjärnan Karolina Blixt får återigen ta ton i ”Ombra mai fu”, (en av operavärdens vackraste arior som ovanligt nog inte handlar kärlek utan hyllar skuggan av ett platanträd…) när hon återvänder till den roll som för tre år sedan på Drottningholmsteatern blev hennes stora genombrott. Precis som då får hon nu sjunga mot en bror i form av Matilda Paulsson, vilken precis klivit ur ett annat par berömda operabyxor. På önskemål av Dame Kiri Te Kanawa själv har Paulsson fått vänslas med den världsberömda kiwin vid ett privat framförande av en scen ur Strauss Rosenkavaljeren för Prins Charles. Blixt och Paulsson tillhör samma avgångsklass från Operahögskolan, och man skulle rent av kunna kalla Xerxes för skoldans, eftersom radarparet dessutom får sällskap av bland annat klasskamraten Linus Börjesson.

Vid premiären för drygt ett år sedan fick uppsättningen välförtjänt strålande recensioner som även sträckte sig utanför våra gränser. Regissören Daniel Slater har klätt det antika Persien i en snygg och genomtänkt 1930-tals kostym, och låter med subtil, nästan brittisk humor sångarna briljera. Var beredd på många lustigheter och turer mellan Kungen, hans bror, två trätande systrar och en sviken trolovad.

Men bli inte förvånade om ni lite lätt ömma om ändalykten efter två timmar i en föråldrad fällfåtölj kommer på er själva med att sitta och småle. Bli heller inte rädda när det sen sjunger till i bröstet och 1700-tals tonerna plötsligt känns väldigt nära, för verkets kärnpunkt är lika viktig idag som då. Man fortsätter att älska, trots ett svek. Man kan heller aldrig tvinga sig till någon annans kärlek. Vare sig man är persisk kung och äger världen, eller en vanlig man på parkett. Music Meastro!

Nypremiär: 13 nov.
Ges fram till den 1 dec.