Och visst, den tjugosexårige stockholmaren har gått från klarhet till klarhet både i Sverige och utomlands, och hans stycken har hyllats som nyskapande, humoristiska och underhållande. Den 20 oktober har Alexanders första helkvällsprogram Ekmans Triptyk, premiär med Cullbergbaletten på Dansens Hus.
– Kvällen är ett tredelat konstverk om att underhålla. Den första delen är en lättillgänglig glittrande show som är så ”over the top” att man börjar ifrågasätta den typen av underhållning. Det är alltifrån Bollywood till rap, och en drift med klichéer.
Del två äger rum i foajén då olika konstinstallationer presenteras. Bland annat kliver dansarna in i glasmontrar för att granskas som museiobjekt, medan en kritiker analyserar danssteg och försöker hitta underliggande meningar med dessa. Det är en blinkning åt hur danskritik fungerar, och om hur absurt det kan vara att en människas åsikt blir någon slags guide för andra.
Den sista delen är Alexander inte helt klar med, men den är mer som en långsam tavla med bisarra scener.
– Vi visar samma ingredienser som i första delen men i ett helt nytt ljus…
– Jag vill hitta sätt att få folk att reagera, bli arga, bli skrämda, bli överraskade. Och underhållna. Ibland känns dansvärlden så pretentiös. Att sätta upp ett stycke kan kännas som att man håller på med att skapa ett kärnvapen. Det blir fånigt.
Men ändå, det var den fria formen som modern dans erbjöd som var anledningen till att Alexander övergav den klassiska baletten, inom vilken han utbildat sig.
– Den var bra att ha i botten, men efter ett år på Operan insåg jag att det inte var något för mig. Det finns ett så tydligt rätt och fel där, och alla steg finns redan. Inom modern dans kan man göra lite vad som helst. Jag jobbar även med skådespeleri, texter och scenografi, vilket gör att det kanske är lättare att ta till sig vad jag håller på med.
Fast det där låter ju lite luddigt. Är det inte väldigt flummigt med den typen av konst? Du skulle ju typ kunna ställa ut ett ägg på scenen och kalla det för en installation?
– Men så är det är ju så med konst generellt. Min helkväll handlar om att ifrågasätta vad som är underhållning och vad ses som konst?
Är det en nackdel att vara en ung koreograf?
– Nej, en fördel. Man har chansen att testa sig fram utan att bli märkt av hur styckena mottas. Men visst, det är tufft och för ett år sedan gick jag in i väggen. Jobbar man med sexton dansare måste man ständigt spy ur sig kreativitet även om man inte känner för det.
Hur lockar man den yngre publiken till dansen?
– Det är det som är det svåra inom finkulturkretsarna, att det är rätt ”gråhårigt”. Jag tror på att satsa på modern musik snarare än klassiskt. Och dansen är inte så långt från film, tv och musik som man kan tro. Jag tror att det är därför det går bra för mig. För att jag vågar ta in nya element i den moderna dansen.
Om man inte har ett dansintresse, vad är en bra inkörsport?
– Gå och se Ekmans triptyk. Den bjuder på show och tillför samtidigt nya sätt att underhålla på.
Idag koreograferar Alexander mest, och har inte dansat på scen på fyra år. Men han har börjat bli sugen igen.
– Just nu dansar jag bara när jag går ut. Jag har varit ute mycket när jag jobbat utomlands. Och så har det blivit en del utgång i Stockholm på Berns, Kolingsborg eller Zipper. Det är skitkul att dansa om det är bra musik, gärna house eller electro. Eller hits.
Bromsar du dig för att inte ta över dansgolvet?
– Jag tar gärna över (skrattar). Jag gillar att dansa för att få kontakt med folk. När man connectrar med nån på dansgolvet är det fantastiskt.
Är dansare bättre på sex?
– Det tror jag. Visst det handlar om att slappna av lyssna och connecta. Och som dansare är man ju väldigt fysisk och har inte svårt för närhet.
Skulle du kunna vara ihop med en kille som inte delar dansintresset?
– Jag har inte varit det, så jag får prova och återkomma (skrattar). Men klickar det, så klickar det. Man har ju ett liv utanför dansen.
Vad drömmer du om?
– Det vore spännande att starta ett eget kompani. Som inte har en massa bagage, utan bara kan göra saker utanför ramarna, saker folk pratar om.
Slutligen, en fördomsfull fråga: Är det inte väldigt bögtätt i dansvärlden?
– Jo, den klyschan är sann. Men det är fler straighta inom den klassiska dansen, trots att den uppfattas som mer bögig utåt. Men det är lite mer ”show off”där. Den moderna dansen är mer bögtät och det kan vara rätt flirtigt inom vissa kompanier. En del koreografer gör ju rätt sexiga stycken och då kan man ju ryckas med i en roll. Och till och med bli lite aroused (skrattar).
Uppdaterad 2022-09-08
