The Pride följer två parallella historier, på varsin sida om den homosexuella frigörelsen. På 60-talet blir Phliip intresserad för Oliver, men kan inte leva ut sin lust eftersom han vet att homosexualitet är en sjukdom. Dessutom är han gift med Sylvia.
I den historia som utspelar sig samtidigt, fast 50 år senare, är alla garderobsdörrar öppna – men problemen består. Ett genomgående påstående är att dagens hbt-community är för dåligt på att förvalta den frihet som andra dött för att ge dem.
Trots att Alexi Kaye Campbells prisbelönta The Pride från 2008 handlar om kärlek mellan män, är det inte något bögdrama. Inte enligt Gerhard Hoberstorfer, som regisserar uppsättningen på Stadsteatern.
– Det handlar om en allmänmänsklig önskan att leva sitt liv autentiskt. I det här fallet blir det extremt tydligt, eftersom det är uppenbart att en man på 60-talet som älskar en man, men lever med en kvinna, inte gör det.
Men även år 2010 finns det problem, trots att Oliver och Philip har all frihet i världen att älska varandra.
– Här handlar det mer om att förvalta sin frihet på ett intelligent sätt. Hur får man sitt förhållande att funka i en tid då allt är tillåtet? Tanken att prenumerera på en människas sex resten av livet har för många blivit främmande. Det är lätt att moralisera och säga att ”sluta knulla runt så klarar du ditt förhållande”. Men de har inte riktigt gjort upp reglerna i förhållandet och för Oliver i det här fallet blir den friheten ett missbruk.
I huvudrollerna ser vi Albin Flinkas och Johannes Bah Kuhnke. Läs intervjun med dem i QX augusti.
Uppdaterad 2016-11-15
