På fredagen öppnade den första av många konstutställningar under Pride: Gardets vernissage på Galleri Kocks.
Den unga konstnärsgruppen lägger inga fingrar emellan när de på sin hemsida beskriver utställningen ”Berusade av vällust och vilja stjäl vi makten och går lös på det allra heligaste. Med ett grepp om heteronormens kronjuveler och blicken fäst vid horisonten satsar vi framåt.”
Så kaxigt blir det aldrig på Galleri Kocks. Gardet menar att ”kommersialismen har dödat konsten” – men bifogar glatt en prislista till den som vill köpa lite inredning. Utställningen handlar på papperet om makt, men detta tema verkar snarare vara påklistrat i efterhand på redan färdiga verk. Det är svårt att hitta en röd tråd och då min vän vandrar mellan tavlor och installationer säger hon tyst att ”de hade kanske tjänat på att ha en curator” (hon är själv en sådan).
Kajsa Boklunds bidrag är det som sticker ut: en virkad rosa kroppsdräkt föreställande hennes mamma som under större delen av Kajsa Boklunds liv lidit av psykoser. Idag ligger dräkten slängd över ett hattställ. På väggar hänger foton där någon bär dräkten i olika situationer, ibland med ett förkläde, ibland med en rock.
– Bilderna visar hur mamma klädde på sig olika skal för att ta sig igenom psykoserna med äran i behåll, förklarar Kajsa Boklund.
Med verket vill hon visa sin mammas maktlöshet inför sjukdomen, men främst sin egen sårbarhet som barn.
– Ingen läkare frågade någonsin hur jag mådde. Som barn kände jag mig oerhört maktlös inför min mors psykoser.
Varför har du valt att jobba med virkning?
– Jag tycker om när skapandet tar lång tid, och när man kan känna verket med fingrarna. Man hinner tänka efter – det blir som terapi.
Detta är inte den enda utställningen under Pride: Galleri Kontrast ställer ut den kultförklarade modefotografen George Platt Lynes homoerotiska foton under vinjetten ”The Inner Circle” och i Pride Park utmanas ”den vanliga människan”; den som besöker Pride House kan se ”Kärleken är röd” – en utställning där internationella och svenska konstnärer tolkar begreppet ”familj” – och Pride Art intar Sjöhistoriska museet.
Framförallt vill Pride lyfta upp unga konstnärer.
– Det har kommit mer och mer queerkonst under de senaste åren, men de stora institutionerna vågar sällan satsa. Vi vill lyfta fram så många som möjligt och hoppas att det här kan vara en bra väg in i konstlivet, säger Pauline Wengelin, konstsamordnare på Pride till Dagens nyheter tidigare i veckan.
Förra året sågades Stockholm Prides konstsatsning av Nöjesguidens konstkritiker Andreas Karnell:
”Vad är det med queerkonst som gör att ribban sätts så lågt? Det hela slutar med att se ut som avgångsklassen från en folkhögskola. Det finns ju bra och intressanta stories att berätta och gestalta. Gaah!” skrev han på sin blogg.
Till DN säger han att Pride skulle tjäna på att bjuda in etablerade curatorer från konstvärlden för att sköta utställningarna.
– De kan sin egen rörelse men inte konst, säger han. Idén om queer är lite som en amöba – den är amorf, blir det du vill att den ska bli. Det känns som att Priderörelsen bara ser queerbegreppet som ett sätt att försvara sig, säger Andreas Karnell.
Mer konst under Stockholm Pride i QX Gaymap:
Uppdaterad 2016-11-15
