Vi ser inte att vår värld är vit. Det menar Hanna Wildow på Högkvarteret, en av arrangörerna bakom Fi Taharrok – en två dagar lång queerarabisk festival med start fredagen 11 juni. Programmet består av konst, performance och musik som förenar arabisk kultur med queer kultur.
– I Sverige är vi väldigt bra på att ifrågasätta normer angående kön och sexualitet. Som västerländsk queeraktivist är det väldigt lätt att fastna i en glorifierad bild av sig själv som något slags jämställdhetshjälte. Men rannsakar man sig själv upptäcker man hur starka normerna rörande hudfärg och etnicitet är, säger Hanna Wildow.
Dessa föreställningar och tankar kring vad som är bra kultur är grundade i en historia av rasism, och lever kvar då alltför få väljer att se dem, menar Hanna Wildow.
– Ett exempel på det är att ingen av de 140 kulturjournalister som vi skickat ut information till har namn som skiljer sig nämnvärt från Pelle eller Anna. Att även Queersverige domineras av en ung, vit medelklass syns tydligt en vanlig kväll på Högkvarteret.
Med Fi Taharrok hoppas Högkvarteret nå utanför den vanliga queerklicken. Festivalen har planerats i ett år av queera konstnärer från olika delar av världen men med rötter i arabisk kultur.
– Det är ett fantastiskt och unikt program, men tyvärr väldigt ohett med svenska mediers ögon sett.
Vilka programpunkter ser du själv mest fram emot?
– Fredagens spoken word-session, särskilt Amahl Kouri, en erkänd poet från Jordanien. Det blir en intressant blandning av texter på svenska, engelska och arabiska. Jag tror även att Tru Bloo, hiphop från USA med rötter i Armenien, blir en hit.
Vem behöver verkligen se det här? Nämn gärna namn.
– Fredrik Reinfeldt och alla de 140 kulturjournalister jag nämnde tidigare.
Uppdaterad 2017-04-02
