Vilken danskväll! Från Viet Cong till Lab Oratory

Cullbergbaletten firar 50 år genom att under en danskväll visa ett av Birgit Cullbergs tidiga verk med sitt då nya danskompani, Eurydike är död (1968). En tidstypisk kommentar till världens ondska i form av nazistiska militärer, skapad i en tid då studentrevolt och Vietnamkrig formade en generations ställningstaganden.
Att se Mats Eks och Ana Lagunas instudering av dansverket blir närmast rörande. För mig som tidigt togs med av mamma till den moderna dansens värld, blir denna uppsättning en betydelsefull påminnelse. Och jag fascineras av hur tiden har gått vidare med just detta som bas, hur den dansform som då var banbrytande idag tagit så många fantastiska steg vidare. Cullberg var med att inte bara öppna rörelsens hela spektra utan la även den avgörande grund till det som skapar det bästa inom modern dans, betydelsen. Att enbart röra sig vackert utan att förmedla ett budskap blir platt. När koreograf och dansare, med musik, scenografi, ljud och ljus lyckas i sitt skapande, så finns alltid betydelse lagd i djupet av rörelserna.

Jag skall erkänna att jag senaste åren helt tappat kontakten med dansen. Att då hamna på denna 50-årshyllning till ett kompani som haft kraften att grunda, skapa och utveckla blev som en välbehövlig käftsmäll.
Från Eurydike är död övergår aftonen till Jefta van Dinthers verk Protagonist som fick sin premiär förra året.

Formation och deformation, orgie och solitär, plötslig eller framväxande intensitet, totalt stillhet, kraftfull intimitet och mjuk separation. I Protagonist står alla 14 dansarna på scen från start. De för en mänsklig och djurisk kamp med sig själva och tillsammans. Tablåerna är som hämtade från den kanadensiska konstnären Attila Rickard Lukacs monumentala målningar. Gigantiska 90-talsoljor av mäns stiliserat erotiserade kamp skapade i det Berlin där Protagonists koreograf nu lever. Och visst får man känsla av att verket för sin berättelse hämtat inspiration från den legendariska Berlin-klubben Berghain och kanske till och med dess mer orgastiska källaravdelning Lab-Oratory. Musik, röst (svenska artisten Elias), ljus och scenografi bygger med dansarna en totalt närvaro.
Revolution, men tänk om de som bär det revolutionära budskapet inte har det hjärta vi litat till.

Cullberg 50 år kan du se fredag och lördag kväll 19.00.
Tillhör du de åsnor som missade Protagonist i höstas, så boka biljett i denna sekund. Har du som jag tagit paus från dansen en tid, så vakna nu upp ur din dvala nu. Sveriges dansscener är så fantastiska att det är en skam att somna i soffan och glöm inte att danskonst med fördel lyfter en kväll på stan!