Olli Rahkonen tolkar Touko Laaksonen med sisu och vacker självkänsla och Toukos stora kärlek Veli blir gripande när Jukka Nylund gestaltar honom.

Det är en historia som följer Toukos liv och det gör den även i de musikaliska referenserna. Kompositörerna Jussi Vahvaselkä och Jori Sjöroos tar oss på en tidsresa från 1920-talets ragtime till 80-talets gay-disco. Och på resan får vi även ballader, Broadway och självklart när vi är i Finland; Tango. Musikens variationer är en stor beståndsdel i showen och Olli lyser med sin stämma, liksom även Mika Kujala som spelar en härlig garderobsgay.

Det är Reija Wäres regi och koreografi som lyfter berättelsen; den som väntar sig något nytt eller djup om en av Finlands mest kända konstnärer kommer inte att hitta det i föreställningen. Däremot kommer hen att få en glad-to-be-gay-show-kväll och ett språk som inte känner skam.

Kake (Ville Erola) med en grupp förvånade museibesökare
En av de absoluta höjdpunkterna är Kakes (Ville Erola) entré som avslutar första akten och efter pausen lyfter hela föreställningen i en slags Touko-revy.

Det är inget fel med att fly till underhållning för en stund och i dagens värld kanske man bara vill fly ibland. Samtidigt hade jag önskat att musikalen på ett djupare plan hade belyst det utanförskap som Touko kände och som människor idag kan känna i vilken minoritet man än befinner sig.

Fast ändå; Be Glad To Be Gay or Hetero or Bi och se showen som är en underbar del av Finlands 100-årsjubileum.