Kärlek gör ont åt alla håll. Fråga Fédora Romazov. Den korta versionen av operan Fédora är att Fédora själv blir kär i sin blivande mans mördare. Den lite längre versionen av Umberto Giordanos ”lillasyster” till tenorernas triumfopera Andrea Cheniér bjuder på en nervig nagelbitare klädd i päls och pärlor. Intrigerna och spelet tar oss med från tsarernas Ryssland via salongernas Paris till en dramatisk slutscen bland Schweiz alptoppar. Precis som vilken Bondrulle som helst.

Umberto Giordanons opera Fedora, regi Christof Loy.
Umberto Giordanons opera Fedora, regi Christof Loy.

Visst fanns förutsättningarna på förhand. Regissören Christoph Loy kan göra en opera om Pellefant intressant, och fjolårets sensationssopran Asmik Grigorian får ståtligt sällskap av trovärdige tagliatelletenoren Andrea Carè. Men det som händer på scenen är magiskt. Som film när det är som bäst. Det smärtar i hjärtat hela vägen, från orkesterns första och smekande stråktag till hjältinnans sista suck i en förgiftad utandning. När en italiensk tenor väl får sjunga för full hals om mamma och Gud i samma mening är jag lika lättköpt som en korv med bröd efter en klubbkväll. När en sopran har ett bett i rösten som knappt hörts sedan femtiotalet och då endast i trakterna av Medelhavet, är jag såklart hennes. För alltid. Då spelar det ingen roll att det kunde brumma mer i en baryton, eller att det inte är någon paus för påfyllning av champagne i Guldfoajén. Nittio minuter blir till nittio sekunder. I ett nafs.

Att operan aldrig tidigare satts upp i Norden är ett mysterium. Det hade varit mer rättvist att istället kalla Fédora med sitt politiska rävspel i bakgrunden för en lillasyster till Puccinis berömda kassakossa Tosca, och det är lite synd att Fédora endast gått till historien som en fjollig filthatt (den gayikonen Sarah Bernhardt bar när Sardous originalpjäs hade amerikansk premiär 1889). Vad som egentligen hände vet man inte, för strax efter urpremiären på La Scala 1898 fanns ett uttryck bland italienska operadirektörer: ”Fédora, fe d’ora!Fédora ger guld!

Apropå guld. Varje krona spenderad på annat än en Fédorabiljett är en förlorad krona. Skit i julskinkan. Stjäl från dina barn, dina gamla eller bättre behövande. Sälj din lägenhet, din kropp eller pojkvännens Madonna-samling. Eller ännu bättre, sälj pojkvännen så slipper du sen göra som Fédora själv: be om förlåtelse ända in i döden.

Det är en av de där sällsynta stunderna på operan då man vill kedja fast sig i fällfåtöljen och hålla tag i varje sekund bortom verkligheten. Tillslut lämnar jag salongen med mjölksyra i hjärtat. Mitt smärttåliga sällskap Sofia med en blåklämd och sönderkramad hand. För kärlek gör ont åt alla håll. Fråga Fédora Romazov. Music Maestro!