Scenen är uppbyggd av lastpallar som är staplade på varandra som pusselbitar i symmetriska torn. Det är en sådan pusselbit som Tom och hans vänner bör bli. Men de lyckas inte. De hittar inte formen för hur de ska passa in.

Annons
Annons

Tom vet inte om han är bög eller bi. Han har sex med Amy men hittar ändå inte svaret. Amy har i sin tur egna problem. Hon hittar ingen kärlek och tröstar sig genom att skära sig i armarna. Gary är den enda som är glad, men han är ständigt stenad på gräs.

Mark Ravenhill är alltid rå och realistisk i sina pjäser. Han slog igenom med Shopping and Fucking (spelades på Pride förra året) och är en av samtidens mest spelade dramatiker. Citizenship är inte lika brutal som Shopping and fucking – den vänder sig till en yngre publik och är något snällare i tonen.

Att se Citizenship är lite som att förflyttas tillbaka till skolgården. Där finns de coola killarna som mobbar alla fjollor som inte passar in. Där finns bögen som inte vågar komma ut. Där finns tjejen som det skvallras om. Och mitt i allt detta försöker alla hitta sig själva, men hur ska man kunna hitta sig själv när hela ens omgivning är precis lika förvirrad som man är själv?

Citizenship spelas på Dramatens unga scen Elverket nu. Den som vill se mer Ravenhill kan även besöka Stockholms Stadsteater där man har slagit ihop fyra av hans korta pjäser i en under namnet 4*Ravenhill.

Tidigare artiklar:
Pjäsen som har gjort EMD förbannade
För tjock? Ät snopp