Dekadens är uppbyggd kring den engelske konstnären William Hogarths sedelärande 1700-talsbilder med titeln Rucklarens väg om hur en ung man luras till lastbarhet och går under. Det är en riktigt snygg utställning där Hogarths bilder hängts mot lacksvarta latexremsor. Men frågan är om inte utställningsarkitekten Jonas Lindwalls elegant vitkaklade, kanske sjukhusliknande sal med tvåfärgade grafiska blad av David Hockney slår det svarta gummit. Hockney, som gjort många bilder med unga män i kaliforniska simbassänger, har här inspirerat både till salens kakel och en uppbyggd bassäng som tyvärr är tom. Annars hade det varit spännande med de turkosa vattenreflexer som är så typiska för konstnären.
David Hockneys motiv på utställningen Dekadens är också de hämtade ur Rucklarens väg, men det är inte en ung mans svek mot sin oskuldsfulla fästmö som beskrivs, utan en ung och också rätt oskyldig ung brittisk bögs möte med amerikansk storhet, ytlighet, kroppskultur, politik – och homoliv – under det tidiga 1960-talet. Och när han visserligen blonderat sig för att passa in men inte längre har några pengar kvar så sparkas han ut.
I verkligheten fann sig Hockney väl tillrätta och gjorde USA till sitt hem. (Inte heller gifte han sig i ett konvenasäktenskap med en gammal ungmö som i bilderna).
Utställningen i Helsingborg omfattar också flera andra konstnärers spännande tolkningar av dekadens och ruckleri.
Stravinskijs operaversion av Hogarths Rucklarens väg spelas på Malmö Opera till och med 17 januari.
Uppdaterad 2016-11-15
