Det är skymning på Nationalmuseum. Ljuset är dämpat, både i utställningssalar och i tavlor när den tyske konstnären Caspar David Friedrichs verk från skiftet mellan 1700- och 1800-tal visas. Människan i blílderna är inåtvänd betraktare av solnedgångar, hav och skogslandskap i en tid före industrialismen. Som gjort för en stämningsfylld utställningsdag.
Men så var det min egen bild av Friedrich. För mer än tjugo år sen fick jag en konstbok med hans verk. Och där stod de: unga män, sedda bakifrån, tätt tillsammans som kärlekspar och blickade ut i evigheten tillsammans. Jodå, det fanns män och kvinnor som gjorde samma sak. Två kvinnor också. Men det var männen i sina slängkappor jag såg och la på minnet. Så när jag ringer Nationalmuseums pressfolk och frågar om Caspar David Friedrichs avbildningar av romantisk vänskap får jag veta att, jodå, det är många romantiska landskap på utställningen. Mobiluppkopplingen är inte den bästa, men svaret är korrekt. Så det blev ännu ett samtal, nu till författaren och litteraturvetaren Carina Burman, väl bevandrad i det sena 1700-talet och tidiga 1800-talet med dess romantiska vänskapsförhållanden.
– Hade jag missuppfattat nånting när jag letade efter samkönade par hos den romantiske Friedrich?
– Jag är väl inte så bra på just Caspar David Friedrich, men jag tror att detta med att personerna står så nära varandra handlar om männsiskans syntes med naturen tillsammans med någon. Man förenas med naturen.
– Så jag tog i för mycket när jag letade efter det homoerotiska?
– Manliga vänskapsförhållanden var framträdande på den tiden. Särskilt om man jämför med vår samtid. Bland vänner var det svärmiskt, men inte homosexuellt som vi ser det idag. Man hade livslånga vänskapsförhållanden, och uppförde sig som gifta par då. Men de var vänner och hade ett annat sätt att uttrycka vänskapen på, det blev väldigt varma vänskaper. Och man hade inte samma uppfattning som vi om det privata, man hade fysisk kontakt på ett sätt som vi inte har idag. När bästa kompisen kom på besök delade man säng – då kunde man ju prata!
– Har du några kända exempel på nära manliga vänskaper i Sverige på den tiden?
– Författaren Johan Henrik Kellgren och hans kamrat Edelcrantz.
– Romantiska kvinnliga vänskaper under romantiken då?
– Det finns mycket mer beskrivningar av manlig vänskap, men drottning Hedvig Elisabet Charlotta och Sophie Piper – de var väldigt nära vänner och uppförde sig som gifta.
Men även idag har vi faktiskt vänskaper som är viktigare än förhållanden. Kompisarna är våra närstående!

Caspar David Friedrich – den besjälade naturen visas på Nationalmuseum till 10 januari 2010.
Läsning om vänskap:
Carina Burman: Min salig bror Jean Hendrich
Eva Österberg; Vänskap. En lång historia