Romanen utspelar sig i Rumänien mot slutet av andra världskriget. Efter Röda arméns inmarsch tvångsdeporteras på Stalins order nästan 80000 rumänientyskar till arbetsläger i Ukraina. Däribland Herta Müllers mor, liksom den unge Oskar Pastior som senare flyr till Berlin och blir en hyllad och prisbelönad poet.
Jag-berättaren, den 17-årige Leopold Auberg, Oskar Pastiors alter ego, är inte rädd för Stalins läger. När han står på transportlistan, tänker han att ”detta uppbrott kommer vid rätt tid”. För något förbjudet har hänt, han har träffat män i parken. Därför vill han komma bort från familjen och den inskränkta småstaden och ser deportationen nästan som ett slags befrielse. Men Leopold vet inte än att det blir fem år av svält, hunger och slavarbete. Att han kommer att leva i ständig rädsla att bli avslöjad som homosexuell och lynchad av medfångarna.
Boken startade som ett gemensamt projekt av Herta Müller och Oskar Pastior om lägerfångarnas nedtysta och glömda historia. 2004 reste de till det forna lägret Gorlovka i Ukraina där Pastior själv varit internerad för att samtala, minnas och intervjua ögonvittnen. När den 78-årige Pastior plötsligt avled 2006, stod Herta Müller ensam kvar med sina anteckningar. Till sist bestämde hon sig att slutföra boken på egen hand.
Med stor inlevelseförmåga skriver Herta Müller om huvudfiguren Leopolds respektive Oskar Pastiors homosexualitet. Även efter lägeråren fick Pastior dölja den, homosexuella handlingar var förbjudna i Rumänien och straffades med fängelse. Detta kom att prägla honom för resten av livet. Även under de många åren i exil i Berlin var han mycket diskret med sitt privatliv. Ändå hade Pastior ingenting emot en homosexuell huvudperson i boken, bara denna aspekt inte fick alltför mycket utrymme, berättar Herta Müller i en intervju med tidningen Frankfurter Rundschau och tillägger: ”Så jag hoppas att jag uppfyllt hans önskan.”
Uppdaterad 2022-10-13
